Glöm inte bort de globala aspekterna av skogen

Debatten om skogens roll för klimat och mångfald går fortsatt het. För några, främst svensk miljörörelse, verkar bruket av skog blivit till den centrala miljöfrågan. Med understöd av EU har man lyckats driva på mot en stark fokusering på mångfald och en mer passiv klimatnytta av skogen.

Något det behöver påminnas om när kraven på bevarande och lägre virkesuttag ökar är vad som händer när det faller bort råvaruresurser från en global marknad. Därför blir man glad av att läsa ett så klarsynt inlägg som det som Reidar Persson skrev nyligen i tidningen Skogens nätbilaga. Där belyser han enkelt och tydligt frågan om vår världs konsumtionsmekanismer och hur svenska träprodukter interagerar på en större arena. För de flesta borde det vara lätt att inse hur tappet av råvara snabbt ersätts på en marknad så länge som det finns en efterfrågan.

Under snart 200 år har vi levt i fossilsamhället. Under denna era har välståndet ökat enormt för många. Idag är dock samstämmigheten stor kring att fossilanvändningen måste fasas ut snabbt om de värsta klimatscenariona ska kunna undvikas. En jätteutmaning när det ska ske parallellt med att världsbefolkningen fortsätter växa och ytterligare miljarder människor behöver få materiella förbättringar. Av den anledningen blir det extra viktigt att utnyttja förnybara markresurser som åkermark och skog på ett klokt och effektivt sätt. Genom århundraden har skogar avvecklats till förmån för jordbruk. Sverige och Finland har dock kvar mycket mer skog jämfört med de flesta andra EU länder. Därför blir det förstås naturligt att skogen är ekonomisk viktigare för oss än för andra.

Den tidigare EU kommissionen, som starkt influerats av miljörörelsens idéer, matade ut förslag i hög takt med inriktning mot att begränsa skogars nyttjande. En del av detta har sedan blivit till direktiv som nu ska implementeras nationellt. I Sverige finns en lång tradition av att låta myndigheter verka självständigt med låg politisk inblandning. Det kan vara bra men samtidigt finns risk för utveckling av kulturer inom myndigheters väggar som inte harmoniserar helt med den politiska viljan.

Inför de nationella anpassningar av EU-regelverk som nu står för dörren är det viktigt att nyttja det utrymme som finns så att brukandet inte begränsas för mycket. Troligen har regeringen sådana ambitioner men finns en motsträvighet hos myndigheter och i viss mån utredningar kan det ändå landa fel. För svenska skogsägares skull, för svensk ekonomi och utifrån nämnda globala aspekter får vi hoppas på det bästa.

Anders Pettersson, 
skogsförvaltare, Sorsele