Sågverksägaren Karl Hedin har ett glädjebudskap. Älgens betning av ung tallskog ger knappast några skador på virket. Hans budskap har spritts över världen av en av de största jakttidningarna, Svensk Jakt och citerats i andra, bland annat här i Skogsland.
Månne rodnar nu skogsägare, skogstjänstemän och forskare som länge hävdat att grenbetning, barkgnag, brutna kvistar och toppar kommer att stå skogsbruket och skogsindustrin dyrt. Har dessa medvetet försökt lura en hel bransch till hetsjakt mot detta ståtliga djur?
Ska man alltså tro Karl Hedin så är älgen inget stort problem. I hans klensågverk är de synliga älgskadorna långt under en procent i de färdigsågade brädorna. Lysande, tror jag ...
Men okej, vi kan tycka att det är bra. Därmed har Hedins avverkningslag gjort ett bra jobb. De skadade stammar som de upptäckt har inte hamnat i klentimmertraven utan har i de flesta fall sorteras bort redan i skogen. Stammar som lyckats passera där har i stort sett fastnat i virkesmätningen.
Det virke som Karl Hedin pratar om är alltså resultatet efter att det passerat minst två – uppenbarligen fungerande - nålsögon. Det som tyvärr också urholkar Hedins uttalanden är att de stockar han får in ännu inte kommer från den generation som var utsatt för det hårdaste älgtrycket. De tallstammarna är tonåringar och står fortfarande kvar i skogarna.
För de flesta skogsägare och sågverksägare är råvaran mycket viktig. Jag vet inte hur många skogsägare jag följt ut till tallungskogar som på ren svenska ser för djävliga ut. Visst tar sig många tallar upp i det om brukar kallas älgsäker höjd, men vilken kvalitet blir det av de ofta sargade träden?
Nej, jag är övertygad om att det inte blir de som varnar för älgskador som behöver rodna i framtiden. Tyvärr, eftersom det skulle betyda att faran är överdriven.
undefined