Ge inte teknikstöd bara till ekolantbruket
Statens jordbruksverk (SJV) vill lägga extra krut på att öka den ekologiska odlingen i slättbygderna. Det skulle minska sveriges produktion av stråsäd med 160 000 ton per år, skriver två forskare från SLU.
På SJV läser man tydligen inte sina egna undersökningsrapporter, som är bearbetade och publicerade av Statistiska Centralbyrån (SCB). Skördar från ekologiska och konventionella gårdar redovisas årsvis för varje län med start år 2003. Jämförelserna visar att skördar som erhållits enligt ekologiskt odlingssystem endast ger cirka 55 procent av de skördar som erhållits från gårdar som odlats konventionellt i genomsnitt över landet. Dessutom framgår det att i slättbygder är skillnaderna allra störst. En ökning med 50 000 hektar, enligt SJV: s förslag skulle i så fall medföra en minskning av Sveriges produktion av stråsäd med 160 000 ton per år.
Det finns idag inga vetenskapliga undersökningar som visar att konventionellt jordbruk läcker mer växtnäring än det ekologiska, snarare tvärtom. Dessutom finns det hjälpmedel (GPS och kvävesensor) för lantbrukare att drastiskt minska läckaget. Ett exempel på detta är Wiggeby gård på Färingsö som odlar 620 hektar åker konventionellt med inriktning på växtodling (vall för produktion av hästfoder, spannmål och oljeväxter). Genom att kombinera modern och mer traditionell teknik har läckaget av kväve minskat med 50 procent. Fosforläckaget har minskat med 30 procent genom anläggning av en damm som fångar upp fosforn. Håkan och Teri Lee Eriksson vann den internationella utmärkelsen Baltic Sea Farmer of the Year Award 2010. Teri Lee framhöll att det stora tekniksprånget var investeringen i kvävesensor och GPS, vilket ger möjlighet att reglera spridning av gödseln.
I stället för bidrag till ökad ekologisk odling borde bidragen kunna ges till bönder för att underlätta investeringar i GPS och kvävesensorer. SJV skulle även kunna ge kurser för bäst användning av dessa hjälpmedel.
Om vi ökar vår livsmedelsimport åstadkommer vi större konkurrens om maten och därmed högre priser, vilket gör det svårt för fattiga länder att importera livsmedel. Redan idag importerar vi cirka hälften av vår konsumtion av livsmedel, utan att veta under vilka förhållanden dessa livsmedel producerats.
undefined
undefined