Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
I sommar öppnas dörren för gårdsförsäljning av alkohol i Sverige. En efterlängtad frihet för småskaliga producenter – frihet på pappret. Men glädjen grumlas av krav på kostsamma tillstånd, kunskapshöjande arrangemang och utdelning av broschyrer från Folkhälsomyndigheten. Därtill kommer hårt begränsade försäljningsvolymer.
Samtidigt kan snabbmat och läsk, produkter starkt kopplade till övervikt och hjärtsjukdomar, köpas överallt utan krav på föreläsningar eller utbildning. Ingen behöver lyssna på sockrets skadeverkningar för att lägga till två liter läsk i kundvagnen. Ändå orsakar dessa produkter långt större samhällsekonomiska kostnader än måttlig alkoholkonsumtion.
På Systembolaget kan en vuxen köpa hem vagnar fulla av vin och sprit utan föreläsning, kunskapstest eller volymbegränsningar. Men hos en småskalig producent måste konsumenten registreras och begränsas till några liter. Det är svårt att se annat än att staten vill skydda sin egen försäljning, klätt i folkhälsans namn.
Dessutom vill kommuner som Stockholm begränsa gårdsförsäljningens öppettider till Systemets tider enligt ett nyhetsinslag i TV4.
Tanken är att förhindra alkoholrelaterat våld. Men är det troligt att någon som är benägen att misshandla först går en 45-minuters föreläsning, artigt tar emot en informationsbroschyr, köper en flaska – och sedan slår någon? Våldsbrott bekämpas inte med broschyrer utan med sociala insatser och förebyggande arbete.
En annan praktisk fråga är om varje producentbesök kräver ny föreläsning, eller om konsumenten kan få ett intyg på genomförd utbildning. Ska man besöka fyra producenter på en dag kan det idag innebära tre timmar av föreläsningar – man kan bli nykterist för mindre.
Det nuvarande upplägget riskerar att kväva det småskaliga dryckeshantverket i sin linda. Ska vi värna både landsbygd och folkhälsa måste vi skapa regler som är logiska och rimliga.
För att gårdsförsäljningen verkligen ska bli en möjlighet föreslå jag:
- Att kravet på kunskapshöjande arrangemang tas bort eller förenklas.
- Att volymbegränsningarna ses över och anpassas till rimliga nivåer.
- Att småskaliga producenter får enklare och billigare tillståndsprocesser.
- Att konsumenter ges samma förtroende vid gårdsförsäljning som vid Systembolaget.
- Att konsumenter kan få ett intyg på genomgången utbildning som gäller för flera tillverkare.
Ska gårdsförsäljningen bli mer än ett luftslott behöver regelverket justeras – annars tappar vi både tillväxt och trovärdighet. Jag uppmanar ansvariga politiker och kommuner att se över reglerna i praktiken och våga lita på både producenter och konsumenter.
Jacqueline Hellsten
Torps säteri och verksamhetsledare Leader Sörmlandskusten