Han började jobba som snickare vid 16 års ålder. Nu, tio år senare, är han lantbrukare på heltid och har av LRF utsetts till Årets nötköttsföretagare i Norrbotten 2025. Veckans bonde är Joakim Sandström på gården Permeshemmet i Öjebyn utanför Piteå.
– Nog är det roligt. Jag är ingen människa som vill synas och så där utan håller mig gärna i bakgrunden och jobbar på för för mig själv men visst är det spännande att de ser en. Något slags kvitto är det ju absolut på att man har gjort något bra, säger Joakim Sandström om utmärkelsen som delas av ut LRF Norrbotten.
Mottagaren av priset Årets nötköttsföretagare 2025 på riksnivå presenteras i samband med den så kallade Köttriksdagen, som i år äger rum i Uddevalla i slutet av oktober.
Har du tänkt att besöka Köttriksdagen?– Jag har inte riktigt bestämt hur jag ska göra, det beror på hur mycket tid det finns över. Det skulle vara roligt, jag har inte varit på Köttriksdagen förut och kan tänka mig att där är mycket gemenskap.
Joakim Sandström är uppvuxen på gården Permeshemmet där hans morföräldrar bedrev mjölkproduktion men han var från början inte inställd på att bli lantbrukare. Även om han gladdes åt maskinerna och att få köra traktor i unga år inledde han i tonåren sin yrkesbana som snickare.
Nu är du 26 år och har kommit långt med lantbruket och gården. Hur började allt?– Ja, det var också en fråga. Veckan innan morfar skulle skicka de sista korna på slakt tänkte jag fan vad tråkigt om lagårn ska bli tom. Vad ska vi då göra? Då köpte jag in en grupp tjurar för snickarpengarna och det dröjde inte länge innan det kom en grupp djur till. Sedan fortsatte det så. De första åren arrenderade jag gården av mormor och morfar innan jag köpte den 2022.
Hur finansierade du det?– Det är via banken alltihop. Den verkar tro på mig och har varit väldigt hjälpsam hela vägen. Det har gått ganska smärtfritt får jag nog säga. Samtidigt ska ju allt betalas, det är ingen lek. Det här med lantbruk är inte för vem som helst men det går om man verkligen vill och kanske inte tar ut så mycket i lön de första åren.
Tillsammans med din far driver du också en entreprenadfirma. Vilken inriktning har den?– Vi kör all möjlig entreprenad – rundbalspressning, sådd, plöjning, tröskning, mycket slåtter. För mig blir det något av en bisak eftersom det inte är min huvudsakliga syssla trots att vi lägger extremt mycket timmar på det. Entreprenaden har vi mest på sommarhalvåret. Snöröjning har vi inte så mycket.
Förra året tog du i drift ett nytt lösdriftsstall på din gård. Berätta om det.– Det är en enkel byggnad med djupströbädd och skrapgång, ett hus med tre väggar och lite inredning. Jag utgödslar med traktorn och skrapar och strör tre dagar i veckan. Det finns cirka 170 platser.
Var slaktas dina djur?– Vi har två slakterier här, Nyhléns Hugosons och Norrbottensgården. Det blir det slakteri som för tillfället betalar bäst, haha. Djuren som ska direkt till slakt blir 18 månader ungefär.
Betalningen då, vad anser du om den? Allmänt rapporteras om en positiv prisutveckling för animalieproducenterna inklusive nötkött.– Jag tycker att nivån är alldeles för låg. Får man bara 55-60 kronor kilot är det tufft att få ihop räkenskaperna.
Den här intervjun görs sista veckan i augusti. Hur ser det ut i fälten?– Det börjar se lovande ut. Jag sitter i tröskan nu och tröskar tvåradskorn. Jag har tagit två vallskördar och räknar väl med att gå i mål med tröskningen om tre veckor.
Vilka är framtidsplanerna?– Högsta drömmen är väl ett stall till. Farsan fyller snart 60 och jag har sagt att innan han går i pension ska vi han en lagård till. Jag hade velat prova att bygga båsplatser för dikorna i ett separat stall och bara ha rekrytering och uppfödning av slaktdjuren i det befintliga stallet.
Har du några råd till unga människor som vill börja jobba i lantbruket och kanske vill starta eget företag i branschen?– Man får börja så smått och ta sig en ordentlig funderare på om det är det här man vill göra och hur man ska göra det. Man kan inte gå in i det halvhjärtat.
Känns det som du har träffat rätt?– Absolut. Jag säger det, här är jag född och här ska jag leva tills jag dör. Jag måste få hålla på med det här.
Ålder: 26 år.
Bor: Öjebyn cirka 1 mil utanför Piteå.
Familj: Sambon Ida som inte arbetar i lantbruket.
Verksamhet: Nötköttsproduktion, växtodling och entreprenadverksamhet.
Areal: 150-160 hektar.
Grödor: Vall cirka 100 hektar och resten spannmål, främst korn och tidigare en del havre. Har börjat odla mer rörflen. Funderar på att så vete till nästa år. Inriktningen överlag är att få foder, strö och halm till djuren.
Djur: Totalt omkring 120 djur, hereford och anguskorsningar. Har 32 dikor och köper in kalvar av mjölkras och köttras. Siktar på fler dikor och färre inköp av livdjur.
Anställda: Nej.
