– Vi kan leverera det vi mjölkat samma morgon, säger Lennart Svenäng till Hallands Nyheter.
Samtidigt investerar ett annat mejeri som Ullaredsbönderna också är delägare i - Arla - en miljard i en ny produktionsanläggning i Danmark som ska tillverka vasslebaserade laktosprodukter för den globala marknaden.
Det är väl just det som framtiden för mjölkproduktionen handlar om; att vara stor aktör på världsmarknaden - eller att vara mycket liten och nära. När Arlas VD Peder Tuborgh talade på kongressen för EDF, nätverket för europeiska mjölkbönder, i Falkenberg målade han bilden av en rasande snabb och obönhörlig globalisering. Priset på mjölkråvara rör sig i dag snabbare än kaffepriset. För Arlas del är framtidens utmaning att sälja alltmer av sin produktion i andra världsdelar. År 2015 avskaffas mjölkkvoterna och Europas konsumenter behöver inte mer mjölk, bedömde Arlas vd.
För ett företag som Arla finns inget val. Man måste fortsätta på den inslagna vägen och vara en konkurrenskraftig global spelare. För enskilda bönder kan det däremot finnas alternativ, det konstaterade även Peder Tuborgh:
– Varje bonde måste fundera på hur han ska bli del i globaliseringen, eller hur han ska vara del i en mycket lokal och nischad produktion.
Valet är förstås inte enkelt. Det gäller att vara kostnadseffektiv nog att klara mjölkprisets svängningar. Eller att offra mycket tid och ta ekonomiska risker för att möta en lokal marknad - några kommer att lyckas.
Många mjölkbönder drömmer sig tillbaka till 1980-talets mer stabila ekonomi för gårdarna. Men regleringstiden kommer inte tillbaka. Det måste man inse, även de av våra politiker som gärna vill lasta på lantbruket kostnader. Att sådana tankar finns var tydligt när riksdagen nyligen debatterade djurskyddet. Kan vi anpassa oss till en global ekonomi är framtiden ljus och spännande.