Fram för en öppen debatt
Att rikta så mycket negativ uppmärksamhet mot jordbruk och skogsbruk som riksmedierna gör är inte seriöst. Läsare, lyssnare och tittare bör få veta vad som rör sig bakom den kidnappade frågan. Det skriver Susanne Gäre.
Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Svenska Dagbladet lät för en tid sedan Johan Gärdebo och Stefan Hellstrand, historiker respektive ekolog, i en debattartikel kommentera Livsmedelsverkets kostråd och den uppdaterade Eat-Lancet-rapporten. De skrev att ”rådet att äta mindre kött och mejeriprodukter vilar på svag vetenskap, saknar förankring i nordiskt jordbruk och hotar Sveriges livsmedelstrygghet”. I en efterföljande replik framförde Johan Gärdebo och Stefan Hellstrand skarp kritik genom att uttrycka att ”en liten grupp forskare har kapat en central fråga”. Det känns som ett genombrott. Den här typen av argument, diskussion och debatt förs fram i utmärkta artiklar främst i lantbrukspressen men får aldrig utrymme i riksmedierna.
Land Lantbruk publicerade tidigare i höst ett informativt reportage om torv. DN Lördag publicerade i våras ett reportage på åtta sidor om torv med vinkeln att torv är ”fuljord”. Att skildra en så viktig fråga så obalanserat och onyanserat fick mig att reagera starkt. Två helt olika reportage om samma ämne. Ett annat exempel är hela DNs bevakning av skogsbruket. Den känns propagandistisk. Fokus ligger på de stora skogsbolagen och, kan jag nog med säkerhet säga, de andra runt 300 000 skogsägarna i Sverige känner inte igen sig i Dagens Nyheters beskrivning. Enligt DN har de 1 180 000 läsare. Jag tycker det är oansvarigt att dessa läsare blir vilseledda. De är oftast storstadsbor som saknar kunskap om jord- och skogsbruk. Det gör det svårt för dem att avgöra om det som står i tidningen är rimligt.
Susanna Popova har i Svenska Dagbladet skrivit om agendasättande journalistik och att ”I Sverige gav alltså DN den agendasättande journalistiken ett ansikte då nytillträdde chefredaktören Peter Wolodarski beskrev det journalistiska uppdraget så här: ”Vi kommer att satsa mer på denna typ av agendasättande journalistik som får oss att båda tänka och känna.” Teorin om agendasättande journalistik utvecklades av Max McCombs och Donald Shaw, som 1968 gjorde en studie av den amerikanska presidentvalskampanjen.
Begreppet har två underliggande antaganden:
1. Medierna reflekterar inte verkligheten, de filtrerar och skapar den.
2. Mediernas koncentration på några få ämnen leder till att mediekonsumenterna uppfattar dessa ämnen som viktigare än andra.
Att rikta så mycket negativ uppmärksamhet mot jordbruk och skogsbruk som riksmedierna gör är inte seriöst. Läsare, lyssnare och tittare bör få veta vad som rör sig bakom den kidnappade frågan.
Susanne Gäre,
Journalist och författare