Förväntningarna kom på skam
Eftersmaken av höstbudgeten är lite svag - blev det inte mer än så här? Med tanke på de 40 miljarder som satsas på reformer verkar de gröna miljonerna lite futtiga, menar Kerstin Davidson i veckans ledare.
Det här är en ledarartikel skriven av Land Lantbruks ledarskribenter. Land Lantbruk är LRFs medlemstidning och partipolitiskt obunden.
Förväntningarna har varit stora på statsbudgeten för 2018. Budgeten är den första efter att den nationella livsmedelsstrategin klubbats i riksdagen. Nu, har man förväntat sig, skulle de skarpa förslagen från regeringen komma för att förverkliga strategin. De som ger ökad konkurrenskraft genom mer lika villkor med omvärlden.
Blev det så? Nej knappast.
Riksdagsledamoten Magnus Oscarsson, kd, beskrev i en kommentar budgeten som ett spöregn av pengar. "Men på det svenska jordbruket duggar det knappt", tillade han. Och LRF: s förbundsordförande Palle Borgström uttrycker djup besvikelse i en intervju med Land Lantbruk.
Visst, det finns positiva inslag. Regeringen satsar 20 miljoner 2018 och under tre år totalt 90 miljoner på ett växtförädlingscentrum på SLU och 100 miljoner går till att förstärka Norrlandsstödet. Men med tanke på att 40 miljarder totalt läggs på reformer är det småpengar. Det kan jämföras med 320 miljoner som går till sänkt moms för naturguider eller 350 miljoner i bidrag till elcyklar, hjärtefrågor för Miljöpartiet. En reform som Vänsterpartiet slagits för är skatteavdrag för fackföreningsavgifter. Miljardbelopp viks årligen för det ändamålet.
I ljuset av detta framstår satsningarna på lantbruket och livsmedelsproduktionen som futtiga. Och mot bakgrund av de stora orden och åthävorna kring den nationella livsmedelsstrategin tycks njuggheten snarast besynnerlig. Inga lättnader på skatteområdet föreslås, i stället höjer regeringen dieselskatten, vilken redan ligger högt över EU-snittet.
Allt handlar förstås inte bara om pengar. Det behövs också kraftfulla åtgärder mot regelkrånglet. Många investeringar försvåras och försenas av myndigheternas hantering. Myndigheterna behöver i dag inte lyfta en hand för att stimulera tillväxt och underlätta satsningar. På det området uttrycker regeringen åtminstone en viss om än vagt formulerad ambition: Den vill "verka för" att myndigheter beaktar stärkt konkurrenskraft för företagen när de utformar och tillämpar regler och villkor, enligt den del av budgeten som rör areella näringar.
Nu är det bara att hoppas att regeringen gör verkstad av den ambitionen.