Försurningen fortfarande ett problem
Larmen på 80-talet om annalkande skogsdöd på grund av försurningen visade sig vara överdrivna. Men försurningen existerade, och är än i dag ett problem på många håll i Sverige.
Mer än en femtedel av skogarna, fjällen och sjöarna i Sverige bedöms i dag vara försurade på grund av människans olika verksamheter, enligt Naturvårdsverket. Orsakerna bakom försurningen bedöms vara utsläpp från transporter, energianläggningar, industrin och jordbruk.
Men försurningen har enligt Naturvårdsverket minskat kraftigt. Mellan åren 1989–1991 och 2005–2007 minskade till nedfallet av svavel över Sverige med 61 procent, medan nedfallet av kväve minskade med 23 procent. Något som alltså indikerar att försurningen var ett mycket större problem under 1980-talet, då rubrikerna om den annalkande skogsdöden var som svartast.
De ämnen som starkast bidrar till försurning av marken är svaveldioxid, kväveoxider och ammoniak. Men även jordbruk och skogsbruk kan bidra till försurning av marken. Den största delen av de försurande ämnen som faller ned över Sverige har dock förts hit med vindarna från andra länder.
Men försurningsproblemet i Sverige är ämne för debatt. Bland annat är effekterna av kalkning omdiskuterade. Dessutom tvistar de lärde om hur stor del av försurningen som är naturlig respektive orsakad av människan. I våra barrskogar, men även i bok- och ekskog, försuras mark och vatten naturligt av de nedfallande barren och löven.
Läs mer om försurning på
undefined