De fyra förstnämnda har olika titlar som ska förmedla att de sitter inne med kunskaper som minsann inte alla är begåvade med. Så kan det säkert också vara, man får ju inte dessa titlar utan många års studier.
Sant är ju att i alla frågor och ämnen så står det professorer och forskare på båda sidor i argumenteringen, för eller emot det ena och det andra.
För övrigt lyssnade jag till Elin Röös vid en konferens i Blekinge för ett par år sedan om hållbar mat. Förutom att det var tur att jag och ytterligare två lantbrukare var närvarande och kunde rätta till de värsta av hennes felaktigheter så var det bestående minnet av Elin att hon hellre åt ekologiska äpplen från Italien än konventionellt odlade från Sverige.
För min del väger jag dock in egenskaper som enligt mig slår det mesta i titelväg och det är ”sunt förnuft” och ”slutledningsförmåga” i förhållande till historien och verkligheten.
Vi har idag en teoretikerelit som ”fått för sig” att de räddar klimatet med att vi i Sverige slutar äta kött eller i vart fall minskar det drastiskt, dit hör också köttskatteälskarna, jag gissar att skribenterna lutar åt det hållet.
Nu till mitt exempel som jag utan annan titel än ”bonde” ändå tycker väger ganska tungt.
Sveriges boskapsnumerär har sedan många år tillbaka minskat och vi har nu mycket färre djur än på 1950- och 1960-talen så klimatpåverkan borde ju ha varit större då än nu. Om vi leker med tanken att vi slaktar varenda idisslare (tamboskap) i Sverige så utgör ju de inte längre något problem från klimatsynpunkt.
Frågan till teoretikerna blir: Minskar utsläppen med 3 procent eller 10 procent? Eller något annat procenttal?
Jag dristar mig till att svara vad jag tror: 0 procent.
Däremot skulle det ge en total igenväxning av all hagmark och den biologiska mångfalden förloras på ett sätt som skulle få Naturskyddsföreningen att häpna.
Svenska lantbrukare tar redan och kommer fortsätta ta ett mycket stort ansvar för klimat, säkra livsmedel, öppna landskap och biologisk mångfald.
undefined