Forskare ifrågasätter föryngringsmetoden
Dagens föryngring med markberedning och förädlade plantor kan stå skogsägaren onödigt dyrt. Det hävdar några forskare på SLU som vill väcka diskussion om dagens föryngring.
– Förädlade plantor i all ära, men när få överlever kan det vara dags att ta fram bättre sätt att föryngra. Vi kanske ska plantera med färre plantor per hektar men se till att de har större chans att överleva och återupprätta beståndsföryngring som alternativ där det är möjligt, säger professor Urban Bergsten.
Tillsammans med ett forskarlag på SLU har han analyserat 14 föryngringsförsök som växt i cirka 25 år runt om i landet. Resultaten är delvis häpnadsväckande och ifrågasätter dagens förhärskande föryngringsmodell med markberedning och plantering med så förädlade plantor som möjligt.
undefined
– Resultaten överraskar. Redan efter några år är många av de planterade plantorna borta. Efter ett kvartsekel är en stor del av de producerande träden naturligt föryngrade, oavsett hur intensivt föryngringsarbetet varit, berättar Urban Bergsten.
Han säger att med dagens höggallringsmodell, då man ofta vill ha bästa ekonomiska utfall, så är risken stor att man redan i förstagallringen tar bort många av de kvarvarande planterade större stammarna.
Värdet av de förädlade planterade plantorna kan därmed bli liten över en omloppstid. När många av de planterade plantorna försvunnit blir det i stället de naturligt självetablerade plantorna som står för produktionen.
– Av kostnadsskäl bör därför skogsbruket i större utsträckning arbeta med, inte emot, naturlig föryngring. För bolag som även har värdeskapande industri kanske dagens schablonmässiga plantinvestering kan räknas hem. För en privat skogsägare, som bara säljer sitt virke, kan det vara mer tveksamt.
undefined
Enligt Urban Bergsten kan det rätt ofta vara företagsekonomiskt bäst för en privatskogsägare att nöja sig med en lyckad naturlig föryngring.
Forskarna nöjer sig inte bara med att ifrågasätta dagens modell med markberedning och plantering på nästan alla marker, utan riktar även udden mot skogsvårdslagens tillämpning.
– I dag utgår man från en norm där det krävs ett visst antal barrplantor, främst gran och tall, för att klara kraven på godkänd föryngring. Hur stämmer de reglerna med växande krav om att skogen ska leverera olika ekosystemtjänster, bidra till att klara miljömål och utveckla bioekonomin? Fler trädslag kanske kan accepteras och samtidigt kan totala värdet öka för både skogsägare och samhälle. Dessutom kan föryngringsarbetet bli roligare för skogsägaren eftersom kunskap blir viktigare!