Datumen för olyckorna är som inristade i minnet på bröderna Björn och Patrik Gunnarsson. Eländet började den 4 januari 2012 när de reste betongblock på plintar till en ny ungdjursladugård.
– En tredje kille kom och hjälpte till och då slutade vi använda tvingarna. Dumt, men vi trodde att vi skulle klara det ändå, berättar Björn.
Det gick bra fram tills att de reste sista blocket som välte bakåt. Patrik svingade sig upp på ett foderbord bakom men fick vänster underben klämt av den 2,3 ton tunga betongen.
– De hittade tio frakturer på sjukhuset i Skövde. De sa att det var bland det värsta de någonsin sett. Jag fick 26 titanskruvar och en ställning runt hela smalbenet, säger Patrik.
Efter två månader började han gå på kryckor och under sommaren kunde han köra traktor. Men läkningen drog ut på tiden och först den 18 oktober blev han friskskriven. Det var en torsdag och familjen firade med tårta.
Två dagar gick och på lördagen var Björn i kostallet tillsammans med veterinären. När hon gick ut till bilen för att fika såg Björn att det stod stilla i utgödslingen. Han gick ned i gången för att rensa.
– Jag hade tänkt fälla ut släden när jag halkade och fick benet under mig. Jag visste att utgödslingen skulle starta med automatik men hann krypa upp till en betongfläck vid fotbadet. Mobilen hade jag slängt i bilen och jag fick vråla som h-e innan veterinären hörde mig och kom, minns Björn.
Insmetad i kodynga forslades han med ambulans till sjukhus. Precis som Patrik hade han brutit vänster underben men Björn drabbades dessutom av inflammationer, troligen för att benet aldrig rengjordes från gödseln.
Efter två veckor på sjukhus fick han åka hem men det dröjde ända till mars innan benet började läka. När vi hälsar på i mitten av mars haltar Björn fortfarande omkring på kryckor.
Tur i oturen var att familjen våren innan Patriks olycka hade sett över sitt försäkringsskydd. Det var ett krav från banken för att bevilja lån till nybyggnationen. Allt man hade tidigare var LRFs basförsäkring.
– Det har egentligen inte med pengarna att göra. Det går slentrian i allt och man tänker att det händer inte oss. Ändå är det bara några år sedan min bror omkom i skogen, säger pappa Bosse Gunnarsson.
Efter Patriks olycka anlitade familjen hjälp från Avbytartjänst. Två tjejer turades om med korna och lösningen fungerade bra. När Björn skadade sig valde familjen i stället att anställa en mjölkare samt ta lite hjälp från en granne.
– Totalt har det kostat runt 800 000 kronor. Att ta allt från företaget hade varit förödande, i synnerhet när mjölken ger så dåligt betalt. Det hade kunnat sänka hela verksamheten, menar Bosse.
Tack vare ersättarförsäkringen räknar han med att företaget nu kommer undan med cirka 300 000 kronor.
– Vi går på de högsta basbeloppen när vi tecknar försäkringarna. Det är ändå billigt när olyckan är framme, säger Bosse Gunnarsson.
undefined