Vietnamkriget. 3 miljoner döda vietnameser, 58 000 döda amerikaner. 14 ton fällda bomber. På krigsmuseet i Ho Chi Minh visas krigets vidrigheter upp. Skräcken i ögonen, massakern på byvägen, de små små stoften som blir kvar efter att napalmen har gjort sitt jobb.
Och så de små apelsinerna, Agent orange. Inte större än en mandarin men som aldrig slutar verka. På en av bilderna sitter en flicka född 2008 med varken armar eller ben. Några steg bort ligger två dödfödda barn konserverade i en glaslåda. Inget lämnas åt fantasin.
I museets souvenirshop arbetar Agent orange-generationen. De är livs levande bevis på att krigets efterverkningar ännu inte är slut.
– Jag föddes utan skallben så mitt huvud var helt platt när jag kom ut. Och benen var böjda. Mina föräldrar fick en chock, berättar Nu Trinh Chien som föddes 1987 och växte upp i bergen i Dak Lak-provinsen nära gränsen till Kambodja.
Han har två friska storasyskon, men just under den tiden som Nus mamma var gravid för tredje gången jobbade pappan på ett kaffeplantage i ett grannområde där de kemiska vapnen, Agent Orange, användes mycket.
– Därför tror vi att det är kriget som gjorde att just jag blev handikappad. Men som tur var föddes min lillasyster frisk. Det var ingen självklarhet eftersom giftet aldrig går ur kroppen, berättar Nu Trinh.
– Jag är inte arg på dagens amerikaner, de är ju andra generationen. Att USA nu har beslutat att hjälpa oss med saneringen tycker jag är bra.
Men vad händer med de odlingsmarker som är förgiftade? Ligger de i träda? Frågan går till Hoang Tuan Cuong, ansvarig för We Effects biståndsarbete i sydöstra Vietnam.
– Nej, bönderna odlar på den marken. De är så fattiga att de inte har något val. Vi är väldgt glada över att USA äntligen tar ansvar för de misstag som har gjorts.