Vid mötet 30 januari var överenskommelser och avtalsfrågor med markägarna uppe för diskussion. När frågan om ersättning för användningen av markägarnas mark kom upp meddelade moderatorn att ersättningsfrågan inte låg inom uppdraget som Naturvårdsverket fått. En uppgift man borde ha informerat om redan från början. Markägarna har helt enkelt blivit lurade under dialogen. Normalt sett är det företagaren markägare som har rätt till all avkastning från sin fastighet. Andra företag och organisationer har ingen rätt att skapa avkastning i sina verksamheter på markägarnas fastigheter. Vi markägare kräver rättvisa i företagandets villkor. Markägare skall inte tvingas tillhandahålla gratis tjänster i andra företags verksamhet. Vi markägare kräver rättvisa och rätt behandling av Naturvårdsverket och
Naturvårdsverket, som vi ser det, riggade en övergreppssituation redan vid bildandet av dialoggruppen genom urvalet av deltagare. Organisationer som får ökade kostnader om man skall betala för användandet av markägarnas mark är åtta deltagare. Organisationer som är oberoende av intäkter och kostnader för användandet av markägarnas marker är 14 deltagare. Organisationer - markägarna - som är beroende av intäkterna är 4 deltagare. Markägarna är en minoritet som utmanövreras. Det råder ingen balans i dialoggruppen mellan de tre intressegrupperna när det handlar om frågan ersättning vid kommersiella verksamheter som bedrivs på markägarnas mark.
Friluftsfrämjandet, idrottsorganisationer och turistorganisationer bedriver sin verksamhet i stor utsträckning i anläggningar som man betalar för. Men så fort man ska bedriva verksamhet med anläggningar som anlagts och används på markägarnas marker då vill man inte betala. Den här skillnaden och orättvisan måste tillrättaläggas. I demokratisk ordning skall även markägarna kunna erhålla motsvarande ersättningar.
Vår upplevelse och känsla är att myndigheten Naturvårdsverket och Miljödepartementet genom maktfullkomlighet har riggat det här övergreppet på markägarna. En minoritets önskemål och krav sätts ur spel. Samtidigt behöver glesbygden, där den mesta marken finns, alla tänkbara intäkter för att överleva. Det är mycket tråkigt att organiserade och kommersiella verksamheter inte vill göra rätt för sig mot glesbygden och markägarna. Allemansrätten har utvecklats till en frizon för allehanda snyltande och gratis användande. Vårt krav är att olika organisationer i hederlighetens namn gör rätt för sig.
Observera att markägarna kräver en oförändrad allemansrätt för personligt behov och individuell tillgång till naturen. Allt övrigt användande skall regleras i ny lagstiftning. Konflikterna uppstår när allemansrätten används i organiserad och kommersiell form.
undefined
undefined