Förbjud fyrhjulingar i icke bärig terräng
Jag har sedan 1940-talet följt utvecklingen inom det stora folkintresset älgjakt. Efter krigsåren fanns det sparsamt med vilt och särskilt älg.
Jägarnas utrustning bestod av allt från sekelgamla Remingtongevär för ett skott till repetergevär med fem patroner. Så småningom hade alla moderna gevär och dessa började efter hand förses med kikarsikten. Nu är jägarnas utrustning diger med radio, telefon, GPS och alltfler går med magnumstudsare och halvautomater.
Tidigare forslades avlivad älg till slaktboden med häst som dragare såvida inte jaktlaget spottade i nävarna och drog ut ”för hand”. Nu skall utforslingen ske med snabba fyrhjuliga motorcyklar som med terrängkörningslagens stöd körs överallt t.o.m. över sankmarker som myrar och mossar. Gäller det att hämta fällt vilt finns i nuvarande lagtext inget förbud. Förfarandet med att köra i sankmark ger spår som kommer att synas i hundratals år, men det är helt OK då terrängkörningslagen endast skyddar känslig fjällnatur. Till detta kommer att det bogserade viltet smutsas ner av stänket från snabbt roterande hjul.
För att råda bot på detta smutsiga förhållande bör de så kallade fyrhjulingarna förbjudas i icke bärig terräng och definitivt i sank mark. De kan ersättas med banddrivna hjälpmedel såvida inte jaktlagen återgår till att spänna repen och dra. Inom skogsbruket sker ett intensivt arbete för att minska körskadorna. Inom jakten synes utvecklingen vara den motsatta. Vi får hoppas att den nu pågående utredningen kring jakten också beaktar det nuvarande, ur markskadesynpunkt tråkiga tillvaratagandet, av fällt vilt.
undefined