Vi som samhälle måste vara beredda att aktivt arbeta för fler finansieringsmöjligheter för de yngre lantbrukarna. Det skriver Martin Joelsson, självverksam småbrukare och riksdagskandidat för Centerpartiet.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Lantbruket är en given komponent i vårt land. Dels som kulturbärare och landskapsvårdare, dels som en helt samhällsviktig verksamhet. Utan bönder finns ingen mat eller råvara. Intresset för jord och skog har under senare år ökat vilket kan tillskrivas branschen själv som i flera avseenden lyft fram sina förtjänster. Vad som också är viktigt att ta fasta på är att fler yngre under senare tid tycks söka sig till de gröna näringarnas utbildningar under gymnasietiden. Det är också en utveckling i helt rätt riktning då näringens medianålder är hög. Enligt statistik från LRF är 75 procent av antalet aktiva lantbrukare över 50 år. Det krävs ingen högre teoretisk genomgång för att utifrån det dessvärre förstå att branschen är bräcklig.
Vad är då problemet om vi har fler yngre intresserade som också vill driva en gård? Jo, den ekonomiska strukturen hos de gårdar de yngre vill ta över. Inom lantbruket har vi sett en hög prisuppgång på mark — jord och skog. Det är ingen överdrift att påstå att kassaflödet från de löpande intäkterna inte räcker för att finansiera de initiala investeringar som behövs för ett gårdsköp. LRF Ungdomen anger i rapporten ”Många vill — men få kan” att kapitalbrist är det största hindret för att ta över eller köpa en gård. Självklart måste vi som samhälle ta ett större gemensamt ansvar för att stärka livsmedelskedjan och i första hand efterfråga inhemskt producerad mat. Men vi som samhälle måste också vara beredda att aktivt arbeta för fler finansieringsmöjligheter för de yngre lantbrukarna. Finns det inga statliga stöd i dag? Jo, via Jordbruksverket kan den aktive söka både startstöd och olika investeringsstöd.
Likaså finns arealbaserade bidrag särskilt till unga lantbrukare. Dessa stöd är välkomna men jag anser inte att de löser problemet med själva generationsväxlingarna eller, för den delen, den ungdom som kommer helt utifrån utan möjlighet till arv. Själv ser jag allvarligt på denna fråga och är helt öppen för att diskutera och skapa direkta investeringsstöd kopplade till gårdsövertaganden. Jag utesluter inte heller en låneliknande konstruktion där staten går in med lånegarantier till låg ränta under vissa förutsättningar. På 1970-talet hade vi i Sverige liknande möjligheter. Se bland annat förordning 1978:250. Jag förväntar mig inte att alla kommer att uppskatta långtgående statligt stöd till jordbruket, som är en särskild bransch, men det är inte heller vilken bransch som helst. Enligt mig är lantbruket samhällsviktigt och utifrån den beredskapssituation vi befinner oss i ser jag inte varför frågan skulle vara mindre viktig. Det räcker med att helt enkelt fråga sig själv om vad som händer den dagen ingen längre driver lantbruk i Sverige. Ingen mat och ingen råvara. Dit får vi inte komma och då måste vi med gemensamma krafter agera nu.
Martin Joelsson
Självverksam småbrukare och riksdagskandidat för Centerpartiet
Kalmar län
