För mycket älg för skyddsjakt

Nyligen hölls muntlig förhandling i Förvaltningsrätten i målet om min rätt till skyddsjakt. Frågan gäller om staten har rätt att hålla en så stor älgstam så att en enskild skogsägares egendom skadas och därefter straffa och ålägga skogsägaren att på egen bekostnad återställa det staten med sin älgförvaltning förstört. Det här målet gällde om jag har rätt till skyddsjakt i en sådan situation.

Domaren förklarade att den muntliga förhandlingen i första hand tillkommit för att reda ut våra rätt olika synpunkter på detta. Naturvårdsverkets representant hävdade att frågan skulle isoleras till att gälla på vilka villkor (som Naturvårdsverket hittat på) skyddsjakt kunde beviljas. Vi har våra regler och de går inte att tänja på förklarade Naturvårdsverket.

För mycket älg

Jag hävdade att man i bedömningen borde utgå från hur förvaltningen skötts under hela säsongen och att rätten i sin bedömning borde utgå från riksdagsbeslutet, inte Naturvårdsverkets många påhitt. Naturvårdsverket vägrar bland annat att skilja på skyddsjakt då en art är utrotningshotad och då den är överstor.

Skyddsjakt kunde enligt Naturvårdsverkets regler i detta fall inte beviljas eftersom det fanns alldeles för mycket älg. Att skjuta två älgar skulle inte göra mycket åt den överstora stammen. I stället skulle älgarna skjutas nästa säsong under ordinarie jakt. Att staten förstörde min skog ansåg Naturvårdsverket sakna betydelse. Att länsstyrelsen i första omgången avslagit min ansökan att få skjuta två valfria älgar och begränsat det till en kalv verkade också vara irrelevant.

Dyra skador

Jag erbjöd mig förstås att skjuta flera älgar om det bara var det som krävdes. En lärdom blir att i fortsättningen begära skyddsjakt på samtliga älgar som uppehåller sig på marken, i det här fallet sju stycken. Jag hoppas länsstyrelsen tar Naturvårdsverkets synpunkter till sig och beviljar det begärda antalet i fortsättningen eller varför inte helt avreglera den skadliga byråkratin?

Jag hävdade att staten inte har rätt att besluta om att hålla en så stor älgstam att den orsakar skador av ekonomisk betydelse för skogsägaren och att skogsägaren ska ha rätt och möjlighet att använda alla lämpliga svenska trädslag i sitt skogsbruk. Riksdagens beslut om balans innebär att älgförvaltningens mål ska inordnas under Riksdagens övergripande mål för skogsbruket. Skogsägaren är också ansvarig för förvaltningen av fastigheten. Det bör gälla även älgjakten.

Fel begära skyddsjakt

Om jag förstår Naturvårdsverket rätt är det fel att begära skyddsjakt om det finns för mycket älg. I stället bör statens älgförvaltning i sin helhet ifrågasättas. Det är ju den som leder till den överstora stammen som inte kan åtgärdas med skyddsjakt. I så fall bör länsstyrelsen endast reglera älgstammens storlek och jakten om det behövs ur bevarandesynpunkt.

Sverker Liden

Jägmästare