Filmen som visar grisproduktion från två sidor

Redan i somras började de båda grisskötarna, som står bakom Facebook-sidan Mitt liv som svensk gris, att arbeta med filmen där de visar stallet de arbetar i från två sidor.

– Vi räknade ganska kallt med att Djurrättsalliansen skulle komma med något nytt påhopp under året. Då skulle filmen vara vårt svar på tal som visar att deras information inte är tillförlitlig. Det är så lätt att vinkla, säger Elin Ringborg.

Hittills har det inte blivit någon sådan aktion, så istället publicerades filmen på Facebook på Mitt liv som svensk gris årsdag.

Den första halvan av filmen visar bilder som kan upplevas som otäcka (se förklaringar längre ner i texten). Sådana bilder har också publicerats på Facebook-sidan, i syfte att förklara varför det kan se ut som det gör. Och reaktionerna har varit positiva.

– De allra flesta förstår om man ger en förklaring till hur mycket omsorg vi ger. Det som är så hemskt är när folk tror att vi bara struntar i djuren. Vi lägger verkligen ner hur mycket tid som helst på dem. Men slänger man bara ut en bild på ett sjukt djur ser det ju ut som vanvård.

Gården där Elin Ringborg och Madeleine Granath arbetar beskriver de själva som en helt vanlig normalskött gård, varken bland de bättre eller sämre i Sverige. Liksom de allra flesta anstränger de sig till det yttersta för att djuren ska ha det bra.

– Och trots det kan vi få också få ihop en sådan vidrig film. Men skulle vi bara visa det fina skulle det också vara lögn. Det finns verkligen både positivt och negativt, säger Elin Ringborg.

https://www.youtube.com/watch?v=LXc67XxRxaw&feature=youtu.be

Här är Elin Ringborgs egna kommentarer till de bilder som visas i filmen:

Döda kultingar:

– Det är under en grisning. Antingen har de blivit ihjälklämda av sin mamma, vilket händer även i naturen. Eller så är de dödfödda eller har fötts svaga. Grisar de under dagen kan man hjälpa svaga grisar, men om det händer under natten är det tyvärr så att de kan dö.

En halv gris i en box:

– Den är uppäten av sin mamma. Det är ju så, grisar börjar bita på saker som sticker ut. Många tror att det är av tristess, men jag tror att det handlar om en instinkt att städa upp efter sig för att inte dra till sig rovdjur. Precis som att en ko äter upp sin efterbörd, trots att hon är vegetarian.

Gris med utslag:

– Det är svartskorv. Det är något som uppstår ibland. Kan man behandla grisen i tid blir de helt återställda, men det ser ju helt fruktansvärt ut.

Mager sugga:

– Hon hade haft jätteproblem vid grisningen och fick inte ur sig alla. Hon blev till slut helt återställd, men det tog jättelång tid och hon blev väldigt mager under tiden. Vi kämpade och la ner jättemycket tid, men det syns tyvärr inte på bild.

Skakande kultingar:

– Tyvärr föds det ibland skakgrisar. De saknar en hinna runt nervtrådarna. Många gånger blir de återställda, men i vissa fall - som den där som också var mager – får man tyvärr avliva dem.

Smutsiga grisar:

– Grisar är oftast renliga. Men vissa vill inte vara det. Det kan bero på att de stör sig på något som ventilationen och vi gör vårt bästa för att vända tillbaka dem. Men har de bestämt sig för att vända på boxen är det jättesvårt och det går fort som tusan för dem att vända en hel box. Det kan gå från att man har skrapat tills man kommer med strökärran.

Bogsår:

– Det är ju ett problem och man kämpar hela tiden för att få bort det. Det är bogbladet på suggan som har en vinkel som gör att det går hål, så det är ett exteriört fel som framför allt är genetiskt. När det väl uppstår är det bara att göra det bästa av situationen och vi är jättenoga med att smörja.

– Skulle de ligga på tjock halmbädd skulle det antagligen inte hända. Men då skulle kultingarna med sina korta ben få det jättesvårt att hinna undan när mamman lägger sig, så det funkar inte att ha så mycket halm som man kanske skulle vilja.

undefined