Att storleken på årskullarna i gymnasieåldern har nått botten är en av förklaringarna till den stadigt minskande skaran av sökande till naturbruksgymnasier, enligt Michael Insulander från Naturbrukets Yrkesnämnd.
Men mellan 2012 och 2013 har minskningen bromsats in, från 2 773 till 2 666 sökande.
– Det är en liten minskning och det är en utmaning med den nya gymnasieförordningen att även elever på yrkesgymnasier kan få behörighet för att läsa vidare, säger han.
I takt med att offentliga (kommunala och landstingsdrivna) naturbruksgymnasier läggs ner har det tillkommit nya friskolor. Michael Insulander vill inte kommentera det ökade antalet privata huvudmän utan vill i stället betona att det är programmets innehåll som är absolut av högsta prioritet. Men han uttrycker dock en oro över privata aktörers beslut att lägga ner skoljordbruken.
– Det är spännande om de lyckas med dem, då kan det vara en affärsidé för lantbruket. Det viktiga är att skolorna håller hög kvalitet när det gäller praktik. Det finns jättebra friskolor, och fantastiska kommunala.
Den största ökningen bland de nystartade friskolorna återfinns inom djur och häst. Det mest skriande är bristen på trädgårdsutbildningar. Inom den traditionella jordbruksinriktningen ligger årets sökande på runt 432 stycken. Det är oroväckande lågt eftersom bristen på utbildade djurskötare ökar, menar Michael Insulander.
– För oss är det tre saker som är viktiga: kvalitet, kvalitet och kvalitet. De lokala programråden är numera obligatoriska, om man inte har ett aktivt och seriöst samarbete med branschen får man inte bedriva en yrkesutbildning.
undefined