Under EU-medlemskapet har landets politiker över hela skalan hittills varit mest fokuserade på att minska utgifterna för jordbrukspolitiken. I kommande programperiod måste politiken använda de möjligheter som ges för att stärka de svenska bönderna. Det skriver tre KSLA-ledamöter.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Vi lever i osäkra tider. Oförutsägbar geopolitik, ändrade biologiska förutsättningar med klimatförändringar och minskad biologisk mångfald och mer motsättning mellan grupper med olika ideologier och till och med på synen av vad som är sant och falskt, fakta eller åsikt. Det enda vi, var och en och tillsammans, kan välja är hur vi ska handla under dessa osäkra tider.
Sverige har nu varit medlem i EU i 30 år. Ett medlemskap som har satts på prov och ifrågasatts men som har och kan komma att betyda mycket. Det finns mycket att säga om den resa som svenskt lantbruk gjort på 35 år från planer på total avreglering och frihandel och lantbruksnämndernas avskaffande till dagens frikopplade stöd men med mer byråkrati än någonsin.
Detta till trots kan man med gott fog och Jordbruksverkets utvärderingar konstatera att utan EUs ersättningar hade svenska åkrar och hagar, inte minst i mellan- och skogsbygd, haft mycket svårt att hävda sig på den fria marknaden. Det hade varit svårt att se förutsättningar för annat än i undantagsfall med en produktion av livsmedel utanför områdena med de bästa produktionsförutsättningarna.
Beredskap, försvar, förmåga och robusthet är ord som numera hörs i samhällsdebatten. Garanterad livsmedels- och energiförsörjning, större nationellt oberoende och investeringsutrymme för den så kallade gröna omställningen är nödvändigt, inte minst i svenskt jordbruk. Svenskt jordbruk en förutsättning för att hantera framtidsutmaningarna.
När villkoren för nästkommande programperiod i EUs gemensamma jordbrukspolitik nu är i stöpsleven är det därför flera avvägningar och vägval som måste göras. Budgetens storlek gentemot behov, förenklingar men ändå träffsäkra ersättningar, generationsväxling, sårbarheten i långgående storleksrationalisering, hur får man bönderna med och inte mot långtgående klimat- och miljöåtgärder. Listan kan göras lång. Det blir tydligt att de vägvalen som kommer att göras kommer att få stor betydelse.
Därför är det viktigare än någonsin att inhemska politiker använder och drar nytta av unionens gemensamma jordbrukspolitik. Hittills under det svenska medlemskapet har landets politiker över hela skalan varit mest fokuserade på att minska utgifterna för jordbrukspolitiken.
I kommande programperiod måste politiken använda de möjligheter som ges för att stärka de svenska bönderna så de i sin tur bidrar till ekonomisk, miljömässig och social hållbarhet i hela samhället!
Helena Jonsson, Peter Borring och Harald Svensson
Ledamöter i KSLA
Fotnot: KSLA, Kungliga skogs-och lantbruksakademin bildades 1811 och är en av tio kungliga akademier. De invalda ledamöterna har till uppgift att gynna jord- och skogsbruk till gagn för samhället genom att förena forskning med beprövad erfarenhet i praktiken.
