Felöversättningen visar rättsosäkerheten
Nu har vi det svart på vitt. Det är en felöversättning som svenska myndigheter provocerat skogsbruket med. Det skriver Susanne Öberg.
Nu har vi det svart på vitt. Det är en felöversättning som svenska myndigheter provocerat skogsbruket med. Det skriver Susanne Öberg.
Det här är en ledarartikel skriven av Land Lantbruks ledarskribenter. Land Lantbruk är LRFs medlemstidning och partipolitiskt obunden.
EUs fågeldirektiv. Som om inte överimplementeringen och den nitiska tillämpningen vore nog. Eller rättsosäkerheten och konsekvenserna för familjeskogsbrukare. Den undermåliga rapporteringen och bristande kunskapen hos myndigheterna. Det sunda bondförnuftet har länge vetat att det är något som inte stämmer när en enskild tjäder sätter stopp för skogsbruk när den samtidigt får jagas. Nu har vi det på papper svart på vitt. Det är en felöversättning som svenska myndigheter provocerat skogsbruket med.
Så klart vi blir arga. Tappar tilltron till myndigheter och politik. Till rättssamhället med. Det där är riktigt farligt. Att vara skogsbrukare är inte att ”bara” vara företagare som skapar arbetstillfällen till oss själva och i bygden där vi bor. Inte heller är vi enbart råvaruleverantörer till sågverken och massaindustrierna som står för en hel del av landets export samtidigt som de genererar skatteintäkter och sysselsättning.
Jo, jag kan erkänna – den som blundar och föreställer sig en skogsägare får inte pulskänning direkt. Attraktivitetspoängen är inte skyhöga. En skogsägares entré på scenen får ingen att dåna. Inte heller det vi just nu gör av restströmmarna får någon intresseflagg trots att innehållet kan ta oss bort från ett fossilberoende. Våra bloggar kommer aldrig att trenda. Vi är trygga, långsiktiga och tålmodiga. Brukar den mark som alltid funnits där vi bor och alltid kommer att finnas här. Det är just därför som ”The Swedish way” – den svenska vägen – att möta upp EU är så farlig.
Ett starkt privat och enskilt ägande av mark är grundläggande i en rättsstat. Att kunna förvalta det man äger tillhör de byggstenar som frihet, demokrati och mänskliga rättigheter vilar på. Sedan stormningen av Bastiljen 1789. Sedan immigrationen till USA 50 år senare. Den fria världen som skapades då är nu i gungning. ”The Swedish way” tar i och ropar ”å-hej”. Det är ingen skillnad på vad svenska myndigheter gör mot de svenska självägande skogsägarna nu och vad kolonialisterna gjorde och gör i Afrika och vad nyamerikanerna gjorde och gör mot dem som redan var på plats. Man tar bort möjligheterna till försörjning, konfiskerar mark och ger i stället bistånd på sina villkor.
Frågan är bara varför. Vad har Sverige att vinna på att om och om igen utmana EU-rätten och välja att inte bara gå flera steg längre än vad som krävs utan också hamna i EU-domstolen för att man gör det? Var kommer beslutet, viljan och ambitionen om överimplementering och nitiskhet ifrån?