Genom åren har skogsekologen Lena Gustafssons forskningsresultat väckt anstöt, både inom Naturvårdssverige och bland produktionsförespråkare. I våras fick hon SLU Artdatabankens naturvårdspris för sin förmåga att vara en enande kraft inom skogsdebatten. Hur det går ihop sig hör du i veckans avsnitt av Lantbrukspodden.
När Lena Gustafsson hittade mycket rödlistade arter i Hälsinglands produktionsskogar krävde naturvårdsengagerade personer att Skogsstyrelsen och Artdatabanken skulle granska hennes forskning. När hon tio år senare konstaterade att Sverige är dåligt på naturhänsyn jämfört med andra länder blev det i stället ett ramaskri bland skogsbrukets företrädare.
– Såhär i efterhand är jag glad för det. Det är ett kvitto på att jag försöker vara så neutral som möjligt, säger hon när Lantbrukspodden träffar henne i en nyckelbiotop och i en hänsynsyta på ett kalhygge.
I takt med att tonen i skogsdebatten skärpts upplever hon att ifrågasättandet av forskningen blivit allt större och personangreppen vanligare.
– En del av mina kollegor vill inte vara ute i sånt och väljer kanske att inte kommunicera sin forskning för att de blir utsatta. De blir angripna på ett sätt som inte tillhör en balanserad diskussion.
Mycket av framtiden för svensk biologisk mångfald ligger enligt Lena Gustafsson i skogsägarnas händer.
– Skogsägaren kan göra jättemycket för naturvården genom att känna sin fastighet och de värden som finns där, våga experimentera och också våga ifrågasätta, säger hon.
