En utmaning att bedöma lantbrukets sårbarhet
Osäkra metoder för att mäta sårbarhet gör att lantbruket kan få svårt att anpassa sig till kommande klimatförändringar. Det visar forskning från Linköpings universitet.
Lantbruket behöver fylla flera kunsklapsluckor inför framtidens klimatförändringar. Dagens metoder för att bedöma klimatsårbarhet är inte kompletta och behöver utvecklas, enligt en avhandling från Linköpings universitet.
Det nordiska lantbruket brukar antas kunna påverkas positivt av klimatförändringar, genom att högre temperatur och mer nederbörd skulle kunna ge möjlighet för nya grödor eller större och fler skördar.
"Måste hantera förändringen"
Men vilka effekter klimatförändringarna får för jordbruket i Norden är oklart och forskningen visar att nya metoder krävs för att kunna anpassa jordbruket.
– Min forskning visar att det finns stora kunskapsluckor vad gäller anpassning av jordbruket, exempelvis vid ökad sommartorka eller markberedning på våren. Att misslyckas med att ta itu med anpassning kan hindra oss från att dra nytta av de potentiella vinsterna av klimatförändringarna. Även om jordbruket skulle gynnas måste vi hantera förändringen och tänka kring exempelvis nya typer av grödor och växtsäsonger, säger Lotten Wiréhn på Tema miljöförändring vid Linköpings universitet.
Olika metoder
I sin doktorsavhandling om det nordiska jordbrukets sårbarhet i förhållande till klimatförändringar visar hon att det kanske inte räcker att representera jordbrukets sårbarhet i ett enda index, kompositindexet som bygger på FN:s klimatpanels definition av sårbarhet. Detta eftersom olika aktörer använder sig av indikatorer på olika sätt.
Olika metoder för att mäta sårbarhet gav olika resultat, bland annat på grund av hur indikatorerna skattades. Bedömningarna berodde även på vilka aspekter som karaktäriserar sårbarhet - och hur indikatorerna används för att representera dessa aspekter.
"Krävs medvetenhet"
Enligt avhandlingen har experter inom jordbrukssektorn olika uppfattningar om vad indikatorer innebär. Andelen bevattnad mark kan till exempel klassificeras som en indikator för jordbruks ”känslighet” medan samma indikator i andra fall klassas under ”anpassningskapacitet”.
– Det krävs en medvetenhet hos planerare, forskare och andra aktörer om att det finns en osäkerhet inbyggd i metoden. Därför bör man också i större utsträckning berätta om hur indikatorer och sammansatta index använts. Genom geografisk visualisering kan man öka transparensen av bedömningar och därigenom också skapa mer relevanta underlag för att förstå var och hur sårbarhet skapas.
http://www.landlantbruk.se/lantbruk/sa-blir-framtidens-vaxter-klimattaligare/