"Vi generationsskiftade i tid"

Gården i Valsfäboda har funnits inom familjen sedan tidigt 1800-tal.

– Jag har alltid varit historieintresserad så för mig känns det viktigt och värdefullt att vi kan driva gården vidare. Sen har jag också, ända sedan jag var liten, älskat djuren så det är en viktig drivkraft för mig, säger Emma.

Emma har tre äldre syskon, men det blev i slutändan så att hon tog över gården.  Att de skulle ta över var trots det ingen självklarhet, för även om Anton också är uppvuxen på gård så var han säker på att han absolut inte skulle bli bonde.

– Jag vet inte vad som hände, men helt plötsligt ändrade han sig och när mina föräldrar förstod att vi vill ta över gick generationsskiftet både fort och smidigt, berättar Emma.

Emmas föräldrar byggde ett nytt hus bara några hundra meter bort.

– Det är så bra om man kan generationsskifta i tid och så värdefullt om man kan ha den äldre generationen kvar som stöd och hjälp. Nu har vi det väl nästan som ett generationsboende. Vi jobbar ihop och äter tillsamman minst en gång om dagen, säger Emma.

Utvecklade med skogsmaskiner

När Emma och Anton tog över 2019 bestod verksamheten i huvudsak av mjölkproduktion och växtodling. Tanken var då att de båda skulle arbeta heltid med jordbruket, men det hann bara gå ett år så dök möjligheten upp för dem att utveckla företaget med skogsmaskinsentreprenad.

De började med två maskiner, men har idag fyra, två skotare och två skördare. De kör åt Norra Skog och alltid i trakterna av Robertsfors så det är nära hem till gården. Det blir allt från slutavverkning till klena gallringar.

Han hade turen att få tag på två duktiga förare.

– Båda har kört skogsmaskin sedan 1985 och jag är född 1988 så de har bra med erfarenhet, säger Anton och skrattar.

Nu har de också anställt två unga killar, varav en är Emmas syskonbarn, som nyligen gått ut naturbruksgymnasiet.

– Så just nu är jag lite över kan man säga, säger Anton.

Hjälp i ladugården

Emma jobbar heltid med jordbruket där de också har en anställd på 80 procent. Dessutom får de mycket hjälp av Emmas föräldrar. Pappa Arnold är 85 år, men fortfarande en stor hjälp på gården, och först ut i ladugården var dag.

– Han är i otroligt bra form och i ladugården förmiddag, eftermiddag och kväll. Man får nästan säga åt honom att gå och lägga sig, säger Anton och skrattar.

Mamma Gertrud hjälpte också till i ladugården tidigare, men nu har hon ansvaret för bokföringen och hjälper till med barnen Kerstin 2 år och Karl-Gustav 6 år.

– Det är ovärderligt och det hade vi inte klarat oss utan, säger Anton.

Livet som lantbrukare kan ju ibland framstå som ensamt, men Emma och Anton gillar att ha folk omkring sig och tycker det är roligt att ha anställda.

– Det är roligt att jobba tillsammans och vara som ett arbetslag. Och så kan vi ju ha afterwork och gå ut och äta julbord som på andra arbetsplatser, säger Emma.

Inte maxat med kor

När de tog över lantbruket var roboten slutkörd så det första de gjorde var att byta mixervagn och robot. Nu kan de ha runt 55 mjölkande som går i lösdrift med en robot.

– Som vår ladugård är byggd funkar det bäst att inte ha allt för maxat med kor i roboten, men vi får se hur det blir framöver. Vi gillar tanken på den lite norska modellen med två robotar och relativt få kor på varje, men det kanske får vänta eftersom vi just nu satsar på skogen med två nya maskiner, säger Emma.

Vintern 2021 rasade ladugårdstaket in på grund av snötyngden.

– Då passade vi på att höja taket på den gamla delen och bygga ut ladugården så att vi får plats med seminkvigor, lite slaktdjur och sinkor, berättar Emma.

Bra bygd för bönder

De odlar totalt närmare 300 hektar varav ungefär 140 hektar är vall, 80 hektar korn och resten grönfoder och annat. De har hela kedjan av maskiner på gården och körde en del externa uppdrag förut men har dragit ner på det jobbet.

– Det enda vi lejer in är för spridning av fastgödsel ungefär två gånger per år, säger Anton.

I Robertsfors finns en stark tradition av jordbruk och Robertsfors är den kommun i Västerbotten där det finns klart flest kor. Både Anton och Emma menar att det är en rolig bygd att vara bonde i.

– Det är faktiskt ganska tätt mellan mjölkgårdarna så vi har många kompisar i vår ålder som också är bönder runt omkring och det är ju en riktig rikedom, säger Emma Folkesson.