Den norske jordbruksministern säger att ”den viktigaste åtgärden mot svinpest i Norge är att ha noll vildsvin”. Kanske är skottpeng och tydligare mål om reducerad stam en möjlig lösning även här? Det frågar sig Elisabeth Hidén.
Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Den afrikanska svinpesten verkar nu mera, tack vare enorma insatser av bland annat jägarna, vara bekämpad i Sverige för denna gång.
Sjukdomsutbrottet har satt sina spår. Inte bara hos oss i Sverige, utan även hos våra grannar västerut. Den norske jordbruksministern säger att ”den viktigaste åtgärden mot svinpest i Norge är att ha noll vildsvin”. Det är klarspråk. Den norska regeringen har kommit med beskedet att alla landets vildsvin ska utrotas och ett stängsel mot Sverige kan bli aktuellt. Det motiveras med att konsekvenserna vid ett eventuellt utbrott av afrikansk svinpest är så stora. Liknande åtgärder har gjorts i Danmark, men där byggdes stängslet mot Tyskland för att hindra vildsvinen och den afrikanska svinpesten. Den norske bonden som nyligen intervjuades i ett inslag i SVT har tacksamt tagit emot nyheten om att i framtiden få slippa uppbökade åkrar och kor som mister sina kalvar på grund av förorenat foder. Han hoppas också att stängslet kan hålla ute vargen som även den kommer invandrade från Sverige. Det känns som att Sverige är en ganska dålig och jobbig granne att ha när det kommer till viltet som inte förstår landsgränser.
Jordbruksverket som förra året fick 25 miljoner som stöd för ekologisk mat får i år i stället 80 miljoner för att skapa en marknad för vildsvinsskött och öka fokus på livsmedelsförsörjning i kristider. 80 miljoner är lika mycket som staketet mellan Danmark och Tyskland kostade att bygga, det är också vad lantbrukarna i Uppsala län förlorade i inkomst år 2017 på grund av vildsvinen.
Kritiker till att stödet för att den ekologiska maten slopas, däribland företrädare för Ekomatcentrum, menar på att Danmark gör tvärt om vad gäller stöd till ekologiskt och i stället satsar på den biologiska mångfalden. Jag har inget emot hans uttalande och jag ser ingen konflikt mellan att äta vilt och ekologiskt, men verkligenheten ser olika ut i de olika länderna. I Danmark har de inga vildsvin att ta hand om, och de har dessutom en god självförsörjningsförmåga. Prioriteringar måste göras och det efter länders förutsättningar.
Jag är självklart positiv till att se över hur vi kan öka konsumtionen av vildsvinskött och där med förhoppningsvis göra jakten attraktivare. Men det känns som en aningen naiv lösning på problemet. Vi har i Sverige uppskattningsvis runt 240 000 vildsvin. Det är mycket vildsvinskött som ska serveras i skolköken innan riskerna för ytterligare utbrott, skördebortfall och trafikolyckor drastiskt kan minska. I Norge har de nyligen höjt skottpengen på vildsvin, en galt ger nu mera 3 000 kronor och en sugga 5 000 kronor. Kanske är skottpeng och tydligare mål om reducerad stam en möjlig lösning även här?
Elisabeth Hidén, ordförande LRF Ungdomen
