Nackdelen med att ha en liten valuta som svajar under de stora kriserna har blivit tydlig. När nu Nato-frågan är avgjord är det dags att ta upp euron som nästa stora fråga på dagordningen. Det skriver Knut Persson.
Det här är en ledarartikel skriven av Land Lantbruks ledarskribenter. Land Lantbruk är LRFs medlemstidning och partipolitiskt obunden.
Sverige börjar allt mer bli ett europeiskt land som alla andra. Det är nästan 30 år sedan Sverige blev medlem i EU, och för några veckor sedan blev Sverige Natomedlem. Men på en punkt särskiljer vi oss fortfarande: Sverige deltar inte i samarbetet kring euron, utan har kvar kronan som valuta.
Efter beslutet i folkomröstningen 2003 dog frågan politiskt. Det var inte konstigt, utslaget i folkomröstningen var tydligt och erfarenheterna efteråt var att det nog var ett klokt beslut att stå utanför. Sverige behövde inte vara med och betala för räddningspaketen till Grekland, och farhågorna att de europeiska länderna är för olika för att ha samma valuta verkade stämma.
Men någonting har hänt under de femton år som gått sedan krisen i södra Europa kulminerade. Vi har haft en förlamande pandemi och räntechock efter Rysslands invasion av Ukraina utan att få en ny eurokris. Valutasamarbetet är mycket stabilare nu.
Även Sverige har i stora drag klarat sig bra med egen valuta. Men nackdelen med att ha en liten valuta som svajar under de stora kriserna har blivit tydlig.
För de som bor i Sveriges gränsregioner är försvagningen av den svenska kronan uppenbar. Det räcker att åka till Danmark för att få känslan av att komma från ett mycket fattigare land. Innan den fasta växelkursen övergavs fick man ungefär 1:20 danska kronor för en svensk krona, i dag får man nöja sig med 66 danska öre. Danmark är inte heller med i euron, men genom att ha en fast växelkurs till euron har man haft en stark växelkurs.
Kursen mellan den svenska kronan och euron går upp ner. Men även om kronan hämtat sig något det senaste halvåret är den långsiktiga trenden att kronan blir allt svagare. För tio år sedan kostade en euro knappt nio kronor, i dag är priset drygt elva kronor.
För industrin betyder en svagare kurs kortsiktigt en konkurrensfördel. Det gäller i hög grad skogsindustrin som har merparten av sina kostnader i kronor, men säljer i starkare valutor som euro och dollar. Men om vi inte ska sikta på ständigt pågående försvagning av kronan är vinsten just kortsiktig. Om den svenska kronan stärks får man i stället en svagare konkurrenssituation.
Kortsiktiga kurssvängningar är inte något problem för skogsindustrin, man kan säkra kursen genom att köpa valutaterminer. Men långsiktiga förändringar slår till slut igenom.
När nu Nato-frågan är avgjord är det dags att ta upp euron som nästa stora fråga på dagordningen. Det kommer att ta tid, och i svensk tradition behövs antagligen några stora utredningar först. Men allt mer talar för att Sverige även på denna punkt ska bli ett europeiskt land som alla andra.
Knut Persson
