Sveriges bönder har ett bra utgångsläge och mycket kan tippa över till det svenska lantbrukets fördel. Men det kan också gå åt fel håll och tippa över till näringens nackdel. Helena Jonsson beskrev situationen i sitt stämmotal som att stå på en gungbräda.
Det som talar till det svenska lantbrukets fördel är att allt fler köper svenskt vilket också innebär nationellt högre pris på gris, nöt och ägg till exempel. Märkningen Från Sverige som bildades för drygt ett år sedan har nått framgång.
– Det är roligt att se hur den sprider sig på alltfler varor i matbutiken. Det är också roligt att se att en undersökning visar att mer än varannan konsument, 56 procent, tycker att svenskproducerat är en av de viktigaste faktorerna vid inköp av mat.
Arbetet med den nationella livsmedelsstrategin, och även regionala strategier, är en viktig framgång.
– Vi hade inte haft någon nationell livsmedelsstrategi om vi inte drivit frågan tillsammans i LRF.
Osäkerhetsfaktorer som kan få gungbrädan att tippa över åt fel håll är enligt Helena Jonsson att staden blivit norm och landsbygden undantag. Färre har lantbrukskoppling. Även bland dem som är satta att bevaka lantbrukets frågor. Det parlamentariska läget i Sverige är svagt.
– Det är vi här inne och alla LRFs medlemmar som med vårt arbete, vårt engagemang som vikt kan tynga ner gungbrädan och få den utveckling vi vill ha och som världen behöver.
Helena Jonssons inledningsanförande blev förstås också en tillbakablick över åren som ordförande i LRF. Hon berättade bland annat hur det gick till när hon valdes in i riksförbundsstyrelsen för 13 år sedan. När hon bjöds in till en valberedningsintervju den 1 april trodde hon att det var ett aprilskämt.
– Det tog lite tid att bli övertygad om att det var på riktigt.
Hon mindes hur hon i sitt första tal som ordförande sa att hon fått Lantbrukssveriges finaste uppdrag.
– Det tycker jag verkligen att jag haft. Det är en stor sak att få representera svenska bönder. Jag har alltid kunnat göra det med stolthet både nationellt och ute i världen och jag har också mötts av stor respekt för LRF bevakar sina medlemmars intresse med medel som stort engagemang, kunskap, fakta och konstruktiva förslag.
Helena Jonsson avslutade med uppmaningen att LRF inte bara ska hålla ut och hålla emot, organisationen ska också hålla ihop.
– Det är grunden för LRF och kooperationens existens och en förutsättning för att få inflytande att påverka utvecklingen i vår önskade riktning. Det är lika viktigt för hundra år sedan som det är i dag och det kommer det att vara även i framtiden. Så håll i, håll emot, men framför allt håll ihop!
