"Vem som helst kan förstå att läget inte blir bättre av att man skjuter 30 vargar och rensar hela revir", säger Mikael Karlsson, ordförande Naturskyddsföreningen, SNF, i ett pressmeddelande.
Med Rovdjursföreningen och WWF överklagar SNF beslutet. Forskning visar att vargstammen inte har uppnått gynnsam bevarandestatus, hävdar föreningarna.
Men är det verkligen så? Vilka forskare lutar sig föreningarna mot? I ett brev till Naturvårdsverket, daterat i juni i fjol, hävdar tio forskare att vargen har uppnått vad man kallar gynnsam bevarandestatus. Forskarna, med vargforskaren Olof Liberg i spetsen, påpekar också att inavelsgraden i vargstammen kan minskas ytterligare med "jakt som skyddar migranter och deras första generations avkommor". Bakom brevet står även en elfte forskare, genetikprofessorn Dag Lindgren. Han har dock reserverat sig på en punkt: Han anser att det referensvärde för vargen som de övriga kommit fram till – 270 individer – bör vara lägre.
Vem ska man tro på? Välrenommerade viltforskare och genetiker – eller Mikael Karlsson, som åberopar "vem som helst"? Nej tyvärr, SNF med flera, blir argumenten mot en reglerad vargjakt alltmer ihåliga.
Och det är knappast domstolarna som för frågan framåt. Strax före jul fällde förvaltningsdomstolen i Stockholm för andra gången utslag kring den varg som dödat ett stort antal får i Skåne. När Naturvårdsverket fattade beslut om skyddsjakt den 20 september förelåg inte risk för fler angrepp, bedömer domstolen. Nej, det kanske man kan anse med facit i hand tre månader efter verkets beslut. Men vem mer än vargen själv kunde veta det i september?
Inte heller EU-domstolen, som miljöorganisationerna hotar med, har lösningen. Sedan EU-domstolen anmärkte på Finlands vargförvaltning har landets vargstam halverats till strax över 100 individer. Det finska exemplet borde avskräcka.
undefined