Domstolar övertolkar regler för strandskydd
Ett hundra meters strandskydd gäller vid havet, vid insjöar och vattendrag. Mark- och miljööverdomstolen har i en dom uttalat att strandskyddet även gällde en liten bäck, som periodvis var nästan torrlagd.
Samma domstol har nyligen beslutat att anlagda våtmarker ska jämställas med insjöar om de är stora nog. Om de är cirka 0,5 hektar kan de betraktas som insjöar, men inte om de är cirka 0,1 hektar. Var den exakta gränsen går är oklart. Om en våtmark har in- och utlopp betraktas den oavsett storlek som ett vattendrag, strandskyddet gäller.
Att anlagda våtmarker kan omfattas av strandskydd är nog många markägare ovetande om. Vi har varit engagerade i ett fall där drygt tre hektar åker såldes till en familj som skulle uppföra ett bostadshus och några andra byggnader på en mindre del av åkern. Resten skulle användas som bete. Åkern gränsar till en före detta våtmark, numera ett kärr med endast små vattenspeglar på sammanlagt mindre än 1 000 kvadratmeter. Trots detta ansåg kommunen att strandskydd gäller och för att få bygglov måste byggnaderna placeras minst hundra meter från kärret. Lantmäteriet ansåg också att strandskydd gäller, men genomförde ändå en avstyckning då man ansåg att syftet med strandskyddet inte skulle äventyras.
Kommunen överklagade emellertid avstyckningen till Mark- och miljödomstolen som i en mycket osaklig dom upphävde avstyckningen. Domstolen ansåg bland annat att häststängsel skulle hindra allmänhetens tillträde till det strandskyddade området och att en övergång från åker till betesmark skulle innebära negativa förändringar för djur- och växtlivet.
Vi överklagade till Mark- och miljööverdomstolen som gav oss rätt. Våtmarken eller kärret är för litet för att betraktas som insjö. Därför prövade domstolen inte frågan om häststängsel kan anses strida mot strandskyddet. Vi tror inte att lagstiftaren avsåg att anlagda, mindre våtmarker överhuvudtaget skulle omfattas av strandskydd. Det finns i förarbetena inte något som talar för det. Men som så ofta övertolkar myndigheterna lagarna, politikerna vittnar ofta om sin hjälplöshet inför detta ofog.
Planerar man att anlägga en våtmark är det viktigt att vara medveten om konsekvenserna. Det kan vara lämpligt att kontakta länsstyrelsen för en preliminär bedömning. Det är också viktigt att inte ge upp i första taget. De lägre instanserna fattar alltför många felaktiga beslut, då är det viktigt att nyttja rätten att överklaga. Om man behöver juridisk expertis uppkommer oftast problemet att det är väldigt dyrt. Vi anser därför att LRF bör överväga om det finns skäl att förbättra den juridiska servicen till medlemmarna.
undefined
undefined