Forskning behövs – och den måste tåla verkligheten

Replik på debattartikeln: "Eat-Lancet handlar om fakta – inte om makt" av Line Gordon, professor i vetenskap om hållbar utveckling, Stockholm Resilience Centre, Stockholms Universitet och en av kommissionärerna i Eat-Lancetkommissionen och Johan Rockström, professor i miljövetenskap, föreståndare för Potsdaminstitutet för klimatforskning i Tyskland och en av ordförandena för Eat-Lancetkommissionen. 

Tack, Line Gordon och Johan Rockström, för ert svar och för att ni öppnar upp för dialog. Det är precis så vi behöver arbeta: genom att mötas, lyssna och komplettera varandras perspektiv. Ni menar att jag har missförstått Eat-Lancet och dess roll. Jag delar uppfattningen att forskningens uppgift är att ge kunskap som kan ligga till grund för beslut. Men för det första så är forskning varken heltäckande eller unison. Den formas av urval, metoder och antaganden – särskilt inom frågor som rör mat, klimat och hälsa. I fallet Eat-Lancet har andra forskare påpekat att dieten inte täcker grundläggande näringsbehov, är betydligt dyrare för stora delar av världens befolkning och bortser från lokala förutsättningar. Det visar att ingen ensam studie kan vara en universell plan.

För det andra så handlar det om vem som får vara med och definiera framtidens mat, inte om huruvida forskningen behövs. När vetenskapliga sammanställningar kommuniceras som globala färdplaner för hur världen ska äta, formar det bilden av vad som är hållbart. De påverkar hur politiken formas, hur konsumenter värderar mat och vilka näringar som anses ha en framtid. Det är i den meningen frågan handlar om makt – om tolkningsföreträdet över berättelsen om vad som är hållbart.

Just frågan om hållbar matproduktion har blivit ett fält där många tycker och tänker – ofta utan att bönder eller representanter för livsmedelssektorn finns med i rummet. Ni menar att det funnits dialogforum – men ur vårt perspektiv är det en sanning med modifikation. Matproduktionen framställs som ett problem som ska lösas av andra än dem som faktiskt producerar maten. Sällan erkänns att dagens bönder är de som försörjer världen med livsnödvändig mat – eller att svenska lantbrukare redan ligger i framkant med några av världens mest hållbara system. Den ensidiga bilden bidrar till polarisering och misstro. Det får inte fortsätta så.

Att lyfta in fler röster handlar inte om att stänga ute forskningen, utan om att bygga trovärdighet. Hållbar matproduktion kan inte byggas på modeller som bortser från verkliga system, ekonomi och människors vardag.

Svenska bönder står mitt i den omställning som krävs. För att ta nästa steg behövs samarbete mellan forskning, politik och produktion – men på lika villkor, där alla perspektiv räknas. 

Återigen – vi tackar för att ni öppnar för dialog och vill gärna bidra.

Isabel Moretti

VD Svenskt Kött