Jordbruk och skogsbruk hänger ihop. Men ofta har ämnen hanterats var för sig, också inom vår egen bransch. Därför är LRFs nya rapport ”Vi gör jobbet – ge oss förutsättningarna” en viktig plattform att ta ett gemensamt avstamp i, skriver Anna Nilsson.
Det här är en ledarartikel skriven av Land Lantbruks ledarskribenter. Land Lantbruk är LRFs medlemstidning och partipolitiskt obunden.
Det finns två grundläggande problem för lantbruket i svensk politik. Det finns partier som ser det som en ickefråga och inte ens har formulerat en sammanhängande lantbrukspolitik. Sedan finns det partier som säger sig tycka att de gröna näringarna är viktiga men som ändå inte gör det som krävs.
Lantbruket är komplext: varje del spelar stor roll och är starkt beroende av de andra. Utan ett rikt odlingslandskap, ingen biologisk mångfald. Utan investeringar, ingen ökad produktion. Utan produktion, ingen ökad försörjningsgrad. Utan satsningar, ingen klimatanpassning. Utan unga, ingen framtid. Utan lantbruk, ingen beredskap. För att sätta sig in i det krävs tid och tålamod. Vad som behövs är långsiktiga spelregler, minskat regelkrångel och en gemensam målbild.
I ett samtal öga mot öga är det få som är emot ett aktivt svenskt lantbruk. Men plockas delarna isär finns det många som har åsikter om varje enskild del. Det gäller att foga samman delarna till en helhet och allra helst få till en gemensam blocköverskridande överenskommelse. Exempelvis animalieproduktionens roll med näring i kretsloppet eller husbyggande i trä i stället för betong.
Allt hänger ihop, inte minst jordbruk och skogsbruk. Men ofta har ämnen hanterats var för sig, också inom vår egen bransch. Därför är LRFs nya rapport ”Vi gör jobbet – ge oss förutsättningarna” en viktig plattform att ta ett gemensamt avstamp i. Det är inte enkelt att koka ner all komplexitet till något hyfsat lättbegripligt utan att bli banal. Men rapporten erbjuder ett smörgåsbord där det finns mycket för alla partier – oavsett färg – att plocka från. Vissa frågor är övergripande, som att minska viltskadorna, andra mer specifika, som att utöka Klimatklivet. Den levererar svar på den ambition som regeringen har visat en början på i och med Livsmedelsstrategin 2.0 och de följande föreslagna produktionsmålen.
Tidigare – för inte så länge sedan – gick det att komma undan med att globaliseringen skulle lösa det mesta. Genom att handla med andra länder och utbyta varor och tjänster. Att minska på den egna produktionen av klimatskäl och satsa på sektorer som ansågs vara med ”moderna”. Men när krigshoten kommer allt närmare och blir allt verkligare, även för oss, börjar fler och fler inse vikten av en egen stark livsmedelsproduktion. Om inte för krig så i beredskap för oavsett typ av kris som kan drabba oss.
Nyckeln stavas beredskap. Oavsett vad så kan de flesta förstå betydelsen av mat, energi och biologisk mångfald. Partierna behöver enas och arbeta åt samma håll. Det är inte antingen eller, varenda gård och bonde är ovärderliga kuggar i detta.
