Regelbunden uppföljning av mätbara mål och mer av samordning är åtgärder som skulle bidra till att lyfta det svenska strategiarbetet kring livsmedel. Det anser Jesper Broberg, förbundsdirektör vid Hushållningssällskapens förbund.
Jesper Broberg ingick i den så kallade nationella dialoggruppen, som bidrog med synpunkter under näringsdepartementets framtagande av den nationella livsmedelsstrategin. Nu är han en av medlemmarna i det nationella rådet, vilket är en del av strategins genomförande.
– Från början hade vi inom Hushållningssällskapet, som har arbetat med den här kartläggningen, ett lite mer kritiskt förhållningssätt, där vi förväntade oss att de regionala strategierna kanske inte skulle hålla ihop eller motarbeta varandra. Men när vi har analyserat materialet ser vi att de generellt fungerar ganska bra. I de flesta fall stödjer de den nationella strategin, säger Jesper Broberg.
Han lyfter fram att konsument- och miljöorganisationer har haft mindre inflytande på de regionala strategierna än de har haft på nationell nivå. En möjlig förklaring är att länen har en mycket tydlig inriktning på produktion, bedömer han.
Att regionerna inte kopplar eko till uppställda mål beror sannolikt på att de medvetet vill undvika att ställa olika produktionsmetoder mot varandra.
– Ytterligare en viktig skillnad är att den nationella strategin var resultatet av en politisk förhandling. Regionalt har processerna inte gått till på det sättet, utan i mer av samförstånd.
Jesper Broberg och Hushållningssällskapet hoppas att kartläggningen ska uppmärksammas både lokalt, regionalt och nationellt som ett verktyg för att stärka det svenska strategiarbetet på livsmedelsområdet.
– Det som sker nu kommer att ha stor betydelse inom några år och vi vill att det ska bli ännu bättre. Det som inte får hända är att vi har ett nationellt stuprör och 21 regionala sådana rör. Här måste de ansvariga se vad som kan göras tillsammans.
LRF är så gott som färdigt med en egen genomgång av de regionala strategierna.
En slutsats är att de sinsemellan skiljer sig åt en del.
– Det ska de göra, det är bra. Exempelvis Stockholm har andra förutsättningar än Skåne och därför ska strategierna inte vara utformade på samma sätt, säger Thomas Bertilsson, enhetschef för äganderätt och näringspolitik vid LRF.
– Vi ser också att det i några fall finns vissa osäkerheter kring ägarskapet, det vill säga vilka som ska driva arbetet framåt.
Enligt Thomas Bertilsson saknar några regioner finansiering för att komma i gång med strategiarbetet. LRFs förhoppning är att regeringen ska anslå medel i något av de kommande åtgärdspaketen som är kopplade till den nationella strategin.
