"Det hade fått helt andra konsekvenser om kvigan dött inne"
Ett av Sveriges största mjölkföretag – Sörbnäs AB – drabbades i förra veckan av mjältbrand. Tack vare att den smittade kvigan dog på betet verkar skadorna ha blivit begränsade.
Det var i tisdags förra veckan som Henrik Boo, VD och gårdsmästare för Sörbnäs AB i Kumla, hittade en död kviga på betet. Djuret togs om hand för obduktion och det var först när veterinären tog ett blodprov som misstankarna om mjältbrand uppkom.
– Då flyttade vi resten av djuren till ett annat bete, berättar Henrik Boo.
För en vecka sedan spärrade Jordbruksverket av tre områden, det ursprungliga betet, det nya betet samt kadaverplatsen där kvigan förvarades innan hon fördes till destruktion.
Sedan dess har fyra anställda fått antibiotika och övriga 54 kvigor i gruppen vaccinerats mot mjältbrand. I väntan på att inkubationstiden ska löpa ut – vilket sker i dagarna – får djuren gå kvar ute på betet. Annars var tanken att de skulle ha stallats in i förra veckan.
– Hade hon dött inne hade det fått helt andra konsekvenser, så det var tur i oturen, säger Henrik Boo som till en början var rejält orolig för produktionen på Sörbnäs med 600 mjölkande kor.
– Nu känns det väl bra. Det har fungerat bra i kommunikationen med Jordbruksverket och smittskyddsläkaren.
Även om mjältbrandsutbrottet kom oväntat för Sörbnäs, har gården levt med smittan i sin närhet de senaste åren. 2011 dog 20 djur på andra sidan Kvismare kanal och Sörbnäs har årligen vaccinerat omkring 50 djur som har gått på angränsande beten.
Enligt statsepizootolog Marianne Elvander på Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA, är den bakterie som nu drabbat Sörbnäs nästan identisk med den som orsakade utbrottet 2011.
– De är så oerhört lika att vi kan säga att det är sannolikt samma källa, säger Marianne Elvander.
Utbrottet 2011 orsakades av ett dikningsarbete som råkade gå igenom en gammal mjältbrandsgrav från 1943. Djuren som drack ur grävhålet blev infekterade och dog. Hur smittan tagit sig uppströms och kommit till Sörbnäs är dock oklart.
– Det kan ha spridits med fåglar eller något vilt djur som dött. Det vill jag egentligen inte spekulera i och kanske får vi aldrig veta orsaken, säger Marianne Elvander.
Hon säger dock att det historiskt sett är vanligt att det uppstår nya fall av mjältbrand i närheten av platser där det varit större utbrott. Tack vare att djuren gick på bete kan dock smittspridningen begränsas. Området kommer att saneras genom att ett jordlager tas bort och behandlas med desinfektionsvätska.
Kommande fem år kommer djur som betar i området att vaccineras. Därefter anses betet säkert eftersom det krävs en stor samling mjältbrandssporer för att smittan ska aktiveras.
– Enstaka sporer utgör ingen fara för någon, säger Marianne Elvander.