Det finns alltid nya skogar att upptäcka

Och visst, skogens kulturvärden kan behöva sina väktare. Många fornlämningar skadas vid skogsavverkningar och markberedning, och skälet kan ofta vara okunskap. Men tendensen i hembygdsrörelsens upplägg är också en annan, så som det presenteras i förbundets tidskrift Bygd och Natur. I en inledande artikel talas om "skogsmaffia" och om en skogsstyrelse som går näringens ärenden. På nästa uppslag slås fast att naturturism är framtiden och hela anrättningen kröns med en artikel av kulturjournalisten PO Tidholm under rubriken "Skogen en ovärderlig resurs - där den står".

Det underliggande budskapet är tydligt; det moderna skogsbrukets metoder är förkastliga. I hembygdsförbundets diskussionsunderlag inför stämman pekas också på skogsbrukets bristande miljöhänsyn, vilket skogsstyrelsens inventeringar visat.

Men den som läst sin Skogsland noga vet att skogsstyrelsens inventeringar är starkt ifrågasatta. I förra numret av Skogsland kallas miljöinventeringen rena lotteriet. Det är skogsstyrelsen själv som röjer bristerna i den egna metoden, vilken man tillämpat sedan 1999.

Hans Tibell är skogsägare i Östhammar och ordförande i en hembygdsförening. Han har upprörts av det egna förbundets ambition att ge sig in i skogspolitiken. Nu motionerar han till stämman.

– Driver man en fråga som retar de egna kärntrupperna, då blir det fel, säger Hans Tibell.

Själv har jag svårt att förstå den problematik som målas upp i skogsdebatten. Jag äger ingen skog, men vandrar ofta i andras skogar, som i mitt område nästan alltid är planterade. Visst kan man bli lång i ansiktet när maskinerna har dragit fram över ett fint svampställe. Men det finns alltid nya skogar att upptäcka. Och för mig är det självklart att den som har planterat skogen ska ha rätt att skörda den.

Betänker man dessutom att en fjärdedel av landets skogsmark är skyddad (inräknat impediment och skogsägares frivilliga avsättningar), ja då bör skogen räcka för många behov.