Vi har idag historiskt höga virkespriser baserat på tillgång och efterfrågan samt att skogen ses som lösningen på de flesta av våra problem. Man kan hoppas att det håller i sig. Det skriver Haidi Andersson.
Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Det sägs att den som har planterat ett träd inte har levt förgäves. Hur mycket sanning det finns i att det ska vara ett kinesiskt ordspråk vet jag inte, men det låter fint. Själv har jag har planterat många träd både i skog och trädgård. För mig står det för något beständigt och varaktigt. Träd har alltid haft ett starkt symbolvärde i alla världsdelar och inom alla religioner. Det är ju inte så konstigt då de historiskt har varit viktiga för oss på många sätt. Som byggmaterial, skydd, ved, en del träd har gett frukt och nötter, andra har bidragit till djurfoder.
Vad är då ett träd värt? Det beror väl på skulle de flesta säga. Vilket trädslag det gäller, var eller på vems mark det står. Suptallen i Vittangi eller ett vårdträd på gården får väl räknas som närmast oersättliga. I valet vid en röjning eller plantering har däremot barrträd för det mesta ett högre värde än löv. Träden som binder jorden vid vattnet och förhindrar erosion eller ingår i ett friluftsområde som många besöker har däremot ett alltför lågt värde när en granne tar sig friheten att hugga ner det för utsiktens skull anser jag. Det samma gäller för skadegörelsen på träd i parker och på kyrkogårdar som pågått under några år i Malmö. Det är inte bara det ekonomiska värdet som har ökat utan även de mjuka värdena som biologisk mångfald, klimatkompensation och emotionella värden har ökat. Detta i takt med önskningar och krav om bevarande av skogar från många håll.
Vi har idag historiskt höga virkespriser baserat på tillgång och efterfrågan samt att skogen ses som lösningen på de flesta av våra problem. Man kan hoppas att det håller i sig. Skogsägarna har fått mer betalt vid avverkning, det monetära värdet är dock fortfarande för lågt i mitt tycke med tanke på de risker och den långa investeringstiden skogsbruket har.
Återbeskogning av mark är grunden till det framtida beståndet och alla vill väl att det görs så bra som möjligt. En del planterar själva, andra lejer bort det. Väldigt få vet dock vad det är för plantmaterial de sätter, förutom att det är förädlat, eller vilken kvalitet det håller. I skogsforum på nätet är det ofta klagomål på utförandet. Själv kan jag inte förstå varför vi försöker snåla på något som är så viktigt. Vill du ha varje planta satt med kärlek och omsorg bör du nog göra det själv. För det är väl inte den anställde som arbetar på ackord som ska stå för den kostnaden med sin egen lön?
Haidi Andersson,
skogsägare, Växjö.
