Därmed blev det en sanning och som ett brev på posten är en inflammerad debatt i gång.
De miljödebattörer som förespråkar skatt på kött slår gärna slår gärna sina motståndare i huvudet med FAO-rapporten Livestock's Long Shadow från 2006, som hävdar att 18 procent av klotets växthusgaser kommer från köttproduktionen.
Då ska man inte glömma att en stor del av utsläppen beror på förändrad markanvändning, då regnskogar avverkas för att bli beten åt boskap. Senare har även andra rapporter lagts fram, förbisedda av de flesta svenska debattörer. I april 2010 rapporterade FAO att den globala mejerisektorn står för 4 procent av utsläppen av växthusgaser. I siffran ingår utsläpp från produktion, bearbetning och transport av mejeriprodukter samt från köttproduktion relaterad till mejerisektorn. Det är i den sektorn merparten av svensk köttproduktion finns. Vad gäller renodlade köttdjursbesättningar är de i Sverige ofta småskaliga och just de som bidrar till att naturbetesmarker hålls öppna. Om vi i Sverige har förändrad markanvändning handlar det tyvärr mest om att beten förbuskas. Men en generell köttskatt skulle förstås slå blint.
Jordbruksverkets rapport är i långa stycken ett försvar för svensk uppfödning. Den ger jobb på landsbygden, håller landskapet öppet, bidrar till biologisk mångfald, har god djurvälfärd och ett bra smittoläge.
Hur kunde då debatten spåra så snett? Jo, jordbruksverket resonerar kring vad som kan göras åt den kraftigt ökade konsumtionen av kött i västvärlden, i Sverige sedan gränserna öppnades för billig import. En lösning man resonerar kring är en koldioxidskatt på animalier. Men verket konstaterar att diskussioner om lösningar måste föras upp på EU-nivå.
Frågorna om resurshushållning och om hur världen ska mättas på ett effektivt sätt är stora och viktiga. Nu blev det en plakatdebatt om köttskatt. Låt oss hjälpas åt att begrava den tanken.