De tog sig upp ur mjölkgropen
Ett studiebesök i Holland blev avgörande för Anders och Ulrika Bäckströms mjölkproduktion utanför Åmål. "Nu är slaveriet avskaffat", skrev de på ett vykort till sin revisor.
Revisorn har vykortet kvar än i dag, skrattar Anders.
Övergången till tre mjölkningar på Björkils Gård i slutet av 1990-talet ökade mjölkmängden till över 11 000 kilo per ko men höll på att ta knäcken på Anders och Ulrika Bäckström. Sista passet i gropen var inte klart förrän halv ett på natten.
– Vi körde så i tre år och jag var inte långt från att gå in i väggen. Det var ofta jag som hade sista mjölkningen och ändå skulle jag upp som vanligt på morgonen, berättar Anders.
Långt tidigare hade han fattat intresse för mjölkroboten och när makarna kunde studera nymodigheten i full drift i Holland var beslutet i princip redan fattat. Vykortet till revisorn innehöll även en instruktion om att skaffa kapital snarast möjligt. Anders och Ulrika beskriver de båda robotarnas entré i december 2000 som en befrielse.
Typiskt nog köpte de sina maskiner tillsammans med en nära kollega vilket resulterade i att båda gårdarna sparade 300 000 kronor. Anders Bäckström gillar att göra affärer, ett arv efter pappa Karl-Henry. Ulrika är däremot uppvuxen i den kooperativa andan med sin pappa Ingvar Andersson som förebild.
De tog över Ulrikas föräldragård 1990. Ingvar hade under årens lopp fått köpa till grannfastigheter och dubblade från 14 till 28 kor. Han såg till att dränera all mark och låg i framkant. Så har det fortsatt på Björkil, gärna med okonventionella metoder som åtminstone till en början fått omgivningen att höja på ögonbrynen.
Anders Bäckström har lätt till skratt och uppskattar kontakten med andra människor samtidigt som han inte är rädd för att gå sin egen väg. Ett exempel var när han och Ulrika gick ihop med två andra gårdar och byggde varsin dansk ladugård. De lokala byggfirmorna muttrade men lantbrukarna sparade stora summor. Björkil har också ett långvarigt maskinsamarbete med en grisgård i närheten.
– Han gasar och jag bromsar. I slutändan brukar det bli ganska bra, säger Ulrika Bäckström.
De lade om till ekologisk produktion 2008, ursprungligen för att tjäna pengar, men nu allt mer av ideologisk övertygelse. Samma år stod det nya ungdjursstallet färdigt som till hälften fylls med kvigor från Vadsbo Mjölk. Anders fick tipset av en servicekille som han råkade träffa.
– En perfekt lösning. Vi har 100-tals hektar dåligt dränerad betesmark som nu kommer till användning, säger han.
De fyra barnen föddes inom loppet av fem år i samband med att Anders och Ulrika tog över gården. Alla har intresse av verksamheten och generationsskiftet är redan i full gång.
– Det är jätteroligt. Och om inget av barnen hade visat intresse att ta över skulle vi utan tvekan sälja, säger Anders Bäckström.