Min slutsats är att en intresseorganisation måste arbeta i hela samhället, både på bondenivå som lokal, regional, riksdag och regering. Såsom LRF arbetar. Roland Axelzon, tidigare rådgivare åt LRF och bondeorganisationer i Afrika och Östeuropa.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Replik på debattinlägget: Kraften som byggde svensk landsbygd kan ge afrikanska bönder hopp av Beatrice Ramnerö, styrelseledamot i LRF och vice ordförande i We Effect.
Producentkooperationen är nyckeln till livsmedelsproduktionens utveckling och trygghet för medborgarna. Det gäller i vårt land som världen i övrigt. Många företrädare från de länder som blev självständiga under 1900-talets senare del kom bland annat till de nordiska länderna för att studera hur vi arbetade med medlemsstyrd kooperation. I Kenya som du nyligen besökte inrättade man ett kooperativt ministerium som skulle stimulera bönderna att bilda kooperativa föreningar för sin produktion. Kaffebönderna till exempel bildade ett stort antal kooperativa föreningar. I stället för att ge medlemmarna, bönderna ansvar och rätt att sköta sina föreningar själva utsåg ministeriet styrelser och riktlinjer för hur föreningarna skulle arbeta. Blev det överskott så placerades dessa pengar ibland för inköp av hotell i städerna och annat som inte låg direkt i bondens intresse och behov. Denna statsstyrda kooperation fungerade inte och nu får bönderna starta och driva sina egna föreningar.
Vi skall inte glömma hur vi i vårt land byggde upp vår bondekooperation. Tidiga försök blev ofta engångshistorier. Det var först när Riksförbundets Landsbygdens Folk (RLF) bildades på 1920-talet med omfattande information och aktiviteter om samverkans betydelser och att RLF-medlemmarna uppmanades att starta föreningar med leveransplikt och mottagningsplikt som blev starten för våra dagars föreningar. Erfarenheter från många utvecklingsländer är att bönderna inte betraktas som företagare i stället som oavlönad arbetskraft. Denna felsyn har ställt till skada för både bönder och kooperationen.
Swedish Co-operative Centre (SCC), föregångare till dagens We Effect, beslöt 1980, då i samverkan med LRF att stödja utvecklingen av en bondeorganisation modell RLF (/LRF) i Kenya. Samarbetspartnern var Kenya National Farmers Union (KNFU). Svenska rådgivare med erfarenhet och kunskap om vårt LRF-arbete deltog i detta arbete. Insatser i form av information och utbildning prioriterades. Behovet uppskattades. Det blev en snabb utveckling av antalet medlemmar. Så snabb att myndigheterna såg med oro att bönderna kunde samordna sina intressen som företagare och från högsta ort kom påbud om att det fanns ett tak för hur stor KNFU fick bliva. Oron kom bland annat från lokala riksdagsledamöter som betraktade bönderna som sin ”valboskap”. Utvecklingen för KNFU medförde att man sedermera bildade KENAFF som påminner mer om nuvarande LRF organisationen. Även i Zimbabwe genomförde SCC/LRF ett motsvarande projekt med NFAZ
Min slutsats är att en intresseorganisation måste arbeta i hela samhället, både på bondenivå som lokal, regional, riksdag och regering. Såsom LRF arbetar. Först då kan den lilla föreningen genom samverkan och påverkan få den viktiga roll som både bonden och samhället behöver.
Där har We Effect en tydlig och viktig uppgift.
Roland Axelzon
Tidigare LRF-rådgivare åt KNFU och andra bondeorganisationer i Afrika och Östeuropa
