Det är bra att Naturvårdsverket har tydliggjort att det inte finns någon motoriserad allemansrätt. Därmed finns det ingen fri rätt att köra snöskoter på någon annans mark. Det skriver fyra regionala LRF ordföranden.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Replik på debattartikeln: Skoterfrågan – fel problem, fel åtgärd av Martin Borg, skogsägare, snöskoterguide och utbildare i Västerbotten.
Det är bra att Naturvårdsverket har tydliggjort att det inte finns någon motoriserad allemansrätt. Därmed finns det ingen fri rätt att köra snöskoter på någon annans mark. Ledande juridiska experter i den statliga Terrängkörningsutredningen kom fram till det redan år 2019 och Naturvårdsverket utgår nu också från den bedömningen. En bedömning som även LRF delar.
Martin Borg har helt rätt i att snöskoter är ett viktigt arbetsredskap och ett uppskattat fritidsintresse för många av våra medlemmar i norra Sverige. Snöskoteråkning har samtidigt orsakat skador på jordbruksmark och planteringar under årtionden och medlemmarna i LRF har därför på lokalavdelningsårsmöte, regionstämma och riksförbundsstämma beslutat att LRF ska arbeta för mer ordning och reda i frågan. Samma medlemmar som Martin Borg skriver om har alltså sett ett behov av tydligare regler kring skoteråkningen och sådana beslut kan vi inte förhandla bort. Mer ordning och reda i snöskoterspåren står inte i motsats till fortsatt snöskoteråkning i norra Sverige, såväl för näringsliv som för hobby. En majoritet av LRF:s medlemmar äger själva snöskoter och skoterintresset är därutöver stort hos övriga markägare och många privatpersoner. Därutöver är skoteråkning viktigt för många destinationsbolag.
Martin Borg frågar: ”vad LRF avser att göra för att stärka tillsynen och efterlevnaden av redan gällande lagstiftning?”. Vi tror mer på att rikta fokus på att utifrån det nya rättsläget utveckla en infrastruktur för snöskoter och en kulturförändring hos snöskoteråkarna. Då kan snöskoterkörning för både nytta och nöje fortsätta och skadorna och andra negativa effekter minimeras. Det finns så många goda krafter som vill verka i den riktningen att det bör kunna uppnås. Martin Borg skriver om skriftliga överenskommelser med markägare, men ett ok till skoterkörning från en markägare kan se ut på flera olika sätt. Redan i dag finns flera exempel på hur överenskommelser med markägare kan se ut, exempelvis skoterleder, friåkningsområden, skoterledsystem, kommunala regleringsområden eller överenskommelser i byar för att kunna köra ut till de större skoterlederna. Gällande just skogsbruk och terrängkörning har skogsägare sedan 1930-talet samverkat kring virkeskörning och andra åtgärder över varandras marker. Så här finns välbeprövade metoder för skoteråkarna att ta efter.
När det nu gjorts tydligt att man inte får åka fritt över någon annans mark så behöver fokus flyttas mot att hitta lösningar. Vi verkar vara överens om att vår organisation, LRF, behöver vara en kraft för att utveckla fler och mer av dessa initiativ.
Fakta allemansrätten och snöskoter:
Uppskattningsvis har cirka 10 länder i världen någon form av allemansrätt. Det vill säga en rättighet att gå i skog och mark utan att fråga markägaren om lov. I övriga länder finns inte den rättigheten.
Den svenska allemansrätten är både fin och unik. Inget annat land i världen har en motoriserad allemansrätt. Och vi tycker inte att Sverige ska ha det heller.
Anton Öhrlund, ordförande LRF Västernorrland
Nils Björid, ordförande LRF Jämtland
Jenny Karlsson, ordförande LRF Norrbotten
Stefan Lindgren, ordförande LRF Västerbotten
