Därför behövs ursprungsmärkning

Ja, varför inte. Själv är jag gärna matpatriot, eftersom konsumtion av svenska livsmedel ger jobb på vår landsbygd och håller landskapet öppet. Därför är jag glad åt att landsbygdsminister Eskil Erlandsson nu svängt i frågan om ursprungsmärkning av kött. Nu vill han driva kravet att allt kött i sammansatta livsmedel som pyttipanna och lasagne ska vara ursprungsmärkt.

Visst blir det dyrt och krångligt för den del av livsmedelsindustrin som vill ha frihet att handla råvaror där de för tillfället är billigast, utan att behöva trycka nya förpackningar när ett parti kött ersätter ett annat. Men för konsumenterna är ursprungsmärkning ett viktigt redskap. Det finns två tunga skäl för det; djurhälsan och folkhälsan.

Frågan om folkhälsan tas upp av läkarförbundets ordförande Marie Wedin i Svenska Dagbladet. Ursprungsmärkning är ett vapen mot smitta, skriver hon, och refererar till den danska läkartidningen. Där berättas om hur stafylokocker överförts från människor till grisar, där de har muterat och åter smittat människor - som multiresistenta bakterier. Sedan 2006 har problemet exploderat.

Användningen av antibiotika i förebyggande syfte i europeisk djurhållning är bakgrunden. Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA, bevakar ämnet och redovisar i en rapport jämförelser mellan länder. Uttryckt i milligram per kilo levande vikt var försäljningen av antibiotika till djur 160 i Holland, jämfört med 20 i Sverige. Och när det gäller bakterier som blivit resistenta mot antibiotika är läget, skriver SVA, "klart gynnsamt i Sverige jämfört med andra länder".

Det här är en bomb som vi sitter på. Visst, risken att smittas via livsmedel är minimal via rätt tillagad mat, den är större för dem som arbetar med djuren. Men vi måste ha möjlighet att välja bort kött från besättningar där multiresistenta bakterier massförökas. Vi behöver kunskap och redskap. Därför behövs ursprungsmärkning.