Danska grisuppfödare letar idéer i Sverige

Tillsammans med en av medarbetarna rullar Peter Munk fram vagnen där de fyra dagar gamla smågrisarna lyfts ned i tråg för att medicineras och svanskuperas.

”Dags att ta nästa steg och sluta med svanskupering”

Om Peter och hans pappa Bent Munk Nielsen får råda så kommer kuperingen i framtiden vara ett minne blott. Tandergård några kilometer söder om Århus är en av ett 20-tal danska gårdar som ingår i föreningen Welfare Pigs där alla medlemsföretag håller suggorna lösgående.

– Jag började med lösa suggor 1995 när UK-produktionen för den engelska marknaden startade. Nu tycker vi att det är dags att ta nästa steg, säger Bent Munk Nielsen.

Han var för två år sedan med om att bilda Welfare Pigs, vars medlemmar har som målsättning att kunna föda upp grisarna utan svanskupering.

”Behöver bygga mer som i Sverige”

För att lära sig mer tillbringade Peter Munk 2014–2015 ett år hos grisuppfödaren Henrik Åkesson utanför Kristianstad som driver en integrerad produktion med 400 suggor. Han är övertygad om att Danmark på sikt måste närma sig den svenska modellen.

– Vi kan inte fortsätta som vi gjort de senaste 30–40 åren. Vi behöver bygga mer som i Sverige med fasta golv och strö, säger Peter.

Han var framför allt intresserad av att se hur den svenska gården klarade av att undvika svansbitning. En förklaring var att boxarna inte är helt kvadratiska som i Danmark.

– Då har grisen som utsätts ingenstans att gömma sig utan blir jagad runt som i en karusell. Sedan handlar det om att hålla max 10–11 grisar i varje box och att ge lite strö varje dag eller detaljer som att inte gå in till grisarna i en box när det strular med fodret. Det stressar dem nämligen, förklarar Peter Munk.

När det gäller den egna uppfödningen finns ännu inte förutsättningar för att slopa kuperingen. Tandergård föder inte upp egna slaktgrisar utan har avtal med tre gårdar västerut i runt Skanderborg som arbetar enligt konventionell dansk modell.

I dag får man i Danmark inte längre bygga slaktgrisstall som förutsätter kupering och inte heller suggstall där djuren hålls fixerade. Men det är likväl bara 1–2 procent av grisarna som får behålla svansarna.

– Om vi ska sluta kupera måste vi nog bygga eget slaktgrisstall, men då får vi i så fall göra det någon annanstans. Här på gården finns inte spridningsareal, konstaterar Peter Munk.

Danska välfärdsmärkningen ger hjärtan

Ändå brukas 480 hektar inklusive arrenden, vilket normalt sett ger ett litet överskott av spannmål till avsalu.

I maj förra året lanserades den danska välfärdsmärkningen av griskött med ett, två eller tre hjärtan. För att klara den första nivån krävs bland annat hela svansar, men eftersom försäljningen varit lägre än väntat har produktionen inte tagit fart och uppfödare som skulle vilja vara med står på väntelista.

– Vi vill in i hjärtesystemet men det behöver inte vara med alla våra grisar, säger Peter Munk.

”Gemenskapen hjälper oss i arbetet”

Bent Munk Nielsen har nyligen fyllt 65 år, men har inga planer på pension. Han är en nyfiken och energisk person med många tydliga principer.

– Vi tar gemensamma matpauser på fasta tider och utan mobiltelefoner. I stället snackar vi om allt möjligt, från politik till vädret. Gemenskapen hjälper oss sedan i arbetet, menar Bent.

Bent visar med stolthet upp diagram som förkunnar att gårdens antibiotikaanvändning ligger klart under genomsnittet och han berättar att de kommer att kunna fasa ut den medicinska zinken till smågrisarna i god tid innan användningen förbjuds i juni 2022. Man är redan nere på 1 000 ppm.

”Sparar in tio amsuggor per år”

Han demonstrerar också minianläggningen för blötfoder till smågrisar som ska hjälpa att träna tarmarna. Redan på sjätte dagen får smågrisarna en mindre del prestarter i form av havregryn och efter två veckor fasas mjölkersättningen ut helt.

– Tack vare anläggningen sparar vi in tio amsuggor per vecka. Den kostade 800 000 kronor men hade betalt sig på ett år, säger Bent Munk Nielsen nöjt.