Dammar vårbruket av jord eller produktivitet?
Vårbruket dammar nåt alldeles förskräckligt. I veckans krönika undrar Per Emgardsson om jorden dammar mer nu än förr, eller är dammandet lika mycket sken som de drivande jordpartikelmolnen.
Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
I påskas dammade vårbruket fram över Mälardalen. Moln av jordpartiklar dolde markörritsarna och drog vidare över bygden, till glädje för fönsterputsare och biltvättare. Sociala medier visar traktorhytter där utsikten är en jämngrå smet, många verkar ense om att det dammar värre nu än på 1900-talet.
Är det så? Forskare och bönder jag frågar har svårt att hitta skäl för att jorden skulle damma mer nu. Så kan dammupplevelsen ha blivit intensivare?
Förr lullade harvar och såmaskiner fram i 7-8 km/tim, det den tidens teknik mäktade med. Dagens utrustning rasar fram i dubbla farten. Hastigheten gör att traktorhjul och redskap bearbetar marken intensivare, det skulle kunna riva loss fler småpartiklar per kvadratmeter.
Hjul och redskap är också bredare, så en större markyta avger fler partiklar vid ett och samma tillfälle.
Med bredare redskap och högre fart dammar fler kvadratmeter mer per sekund. Och högre fart skapar värre turbulens kring våra oaerodynamiska maskiner. Lägg till det att traktorerna genom avgasreningen fått kraftigare kylfläktar vars frånluft sätter ytterligare fart på dammet.
Så kanske dammar det idag mer av produktivitet än av förändrad jord. Men det är en klen tröst när markörritsen vid vändtegen försvinner i ett grått töcken.