Dags för tillämpning av vargbeslutet
Vargen har blivit en symbolfråga för den växande klyftan mellan stad och landsbygd, påpekas i Göran Berglunds reportage från det vargtäta Värmland i förra veckans Land Lantbruk.
I dag kan miljöorganisationer med några hundra medlemmar förhala och stoppa skyddsjakt på vargar genom överklaganden, över huvudet på de människor som berörs av vargens närvaro. Att en sådan ordning får många landsbygdsbor att tvivla på rättssamhället är inte att undra på.
En icke folkvald minoritet tillåts regera. Därtill är det grupper som själva har vare sig kostnader eller obehag av rovdjuren.
Samtidigt visar en ny undersökning från SLU att en klar majoritet av svenskarna vill att antalet vargar ska hållas nere genom jakt.
Undersökningen visar också att stödet för miljöorganisationerna minskar. Kanske har många tröttnat på den ensidiga agitationen för fler vargar från naturskyddsföreningen och WWF. Det finns arter som är mer illa ute än vargen, inte minst de som är beroende av traditionellt hävdade utmarker och skogsbeten.
"Utmarksbeten är Sveriges mest hotade ekosystem", skriver landskapshistorikern Kelvin Ekeland i en nyutkommen bok; "Mångfaldens utmark". Det är marker som rymmer tusentals arter och som bara bevaras genom att de brukas av människor och deras betesdjur. Men konflikten mellan att hålla betesdjur i utmarkerna och ett stort rovdjurstryck är uppenbar.
"Svensk rovdjurspolitik kan genom enögdhet uppfattas som ett hot mot skogens biologiska mångfald", skriver Kelvin Ekeland.
Men om bara den rovdjurspolitik som riksdagen klubbade i vintras tillämpades vore mycket vunnet. Man fastställde en gynnsam bevarandestatus för varg till 170-270 individer. I dag lär antalet vara minst 400. Trots detta säger länsstyrelser och naturvårdsverk ofta nej till skyddsjakt. Det gäller exempelvis de två vargar som i en enda attack dödade 38 får i Bohuslän i somras. "Vi måste säkert veta att skyddsjakt löser problemet", motiverade länsstyrelsen.
Och hur ska man ta reda på det? Resonemanget är förstås orimligt. Det är hög tid att myndigheterna börjar tillämpa den nya rovdjurspolitiken!