Dags att tröska provodlingar av höstvete i Uppåkra
Det är inte bara stora tröskor som tuggar i sig spannmål i Skåne. Även små tröskor med ett skärbord på 1,6 meter har en viktig funktion att fylla.
Det är inte bara stora tröskor som tuggar i sig spannmål i Skåne. Även små tröskor med ett skärbord på 1,6 meter har en viktig funktion att fylla.
Försöksteknikern Madelaine Nilsson tröskar ruta för ruta mot solnedgången över Öresund. Då och då hoppar Edvard Svensson ut ur hytten och fyller en vit säck med vetekorn som han ställer på stubben.
De små tröskorna från danska Haldrup har snart avverkat provytorna med de 55 sorter höstvete som odlats nedanför kyrkan i skånska Uppåkra.
Hushållningssällskapet i Skåne har 30 medarbetare som sköter om 450 olika försök. Förutom spannmål görs försök med sockerbetor, raps, trädgårdsväxter och trädslag.
– Det är precis allting du kan tänka dig som går att odla här i Skåne, säger Ulrika Dyrlund Martinsson, utvecklings- och marknadsansvarig.
De flesta odlingarna ligger ute hos lantbrukare, som hos Lars Åke Bengtsson i Uppåkra söder om Lund, där det alltså tröskas höstvete i sommarkvällen i försöket L7 101.
I hytten tas vattenhalten, och där samlas alla proverna om 500 gram som ska skickas på analys. 55 sorter ska jämföras mot varandra.
– Skörden är ofta lite bättre än hos lantbrukaren eftersom vi väljer ut de bästa platserna på fältet. Men ibland är det inte skörden som är det viktigaste utan hur sorten är mottaglig för sjukdomar och hur utvintringen är.
Fältförsöken är visserligen färre till antalet nuförtiden, men är samtidigt mer komplexa, och testar ofta flera saker samtidigt. Och behovet av fältförsök av spannmål är fortsatt stort, enligt Ulrika Dyrlund Martinsson.
– Lantbruket utvecklas ju hela tiden. Man experimenterar mycket mer med olika mognadstider för att ha ett längre skördespann. Och man vill ju ha olika egenskaper, till bröd, för foder, till stärkelsen, till exempel. Dessutom experimenteras det med olika kvävegivor, när det är bäst att så, vilka utsädesmängder som behövs. Det är många saker som man fortfarande vill testa.
Vad händer med resten av skörden, som inte bli prov för analys eller till bakning?
– För det mesta får lantbrukaren tillbaka det i sina egna vagnar, säger Ulrika Dyrlund Martinsson, som konstaterar att lantbrukarna i regel inte får något betalt för att de ställer upp med mark.
– Lantbrukarna har ett otroligt intresse och ställer upp gratis för utvecklingen av det framtida lantbruket. Vi har otroligt mycket att tacka våra försöksvärdar för.