Att ersätta ett fungerande svenskt skogsbruk med ett ideologiskt drivet hyggesfritt ideal vore oansvarigt – för klimatet, ekonomin och människorna som lever av skogen. Det skriver Carl-Wiktor Svensson (KD), regionråd Kalmar län.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Replik på Ett naturnära skogsbruk kan gynna markägare av Elin Götmark och Roger Adolfsson, talespersoner för Skydda Skogen.
Skydda Skogens sätt att argumentera påminner om Astrid Lindgrens ”Karlsson på taket”. Precis som Karlsson gör de ständiga “flygturer” över andras verklighet, alltid redo att utropa sina principer som “världens bästa”. Men precis som Karlsson riskerar de att framstå mer som självgoda och dryga än som trovärdiga i sin egen sagovärld.
Skydda Skogen vill ”ställa om” svenskt skogsbruk till hyggesfritt. På pappret kan det låta lockande – skogar som alltid står kvar, inga kalhyggen, inga stora maskiner. Men verkligheten är långt ifrån så enkel. Som företrädare för landsbygd, näringsliv och en hållbar skogspolitik ser Kristdemokraterna med oro med deras förslag. Förslagen riskerar att försämra produktion, miljö- och klimatnytta samt landsbygdens framtid.
Begreppet hyggesfritt används ofta slarvigt. Skogsstyrelsen inkluderar metoder som blädningsbruk, luckhuggning och skärmträdsställning – men det är bara blädningsbruk som enligt forskningen verkligen är hyggesfritt. De andra påminner till både funktion och form om dagens trakthyggesbruk. Denna begreppsförvirring skapar orealistiska förväntningar på vad en “omställning” faktiskt innebär. Följande bör stå klart för alla som vill ta ansvar för både skogen och samhället:
1. Hyggesfritt är inte en universallösning.
Endast 2–3 procent av Sveriges skogar lämpar sig för blädningsbruk, främst i fjällnära områden. Det är inte rimligt att bygga en nationell politik på metoder som inte fungerar i större skala.
2. Lägre produktion hotar ekonomi och energi.
Hyggesfria metoder ger 20–30 procent mindre virke. Det påverkar både skogsägarnas ekonomi och industrins råvaruförsörjning. Även bioenergins tillgång minskar, trots att vi behöver mer fossilfri energi, inte mindre.
3. Minskad klimatnytta och ökat beroende från länder utan hållbart skogsbruk.
När skogens tillväxt minskar, minskar också kolbindningen. Fel tillämpning av hyggesfritt skogsbruk minskar tillväxten med flera miljoner kubikmeter per år, med negativ effekt på klimatmål och ökat importberoende från länder med mindre hållbart skogsbruk.
4. Större risk för skador och olyckor.
Hyggesfritt kräver mer körning i skogen, större maskiner och ofta manuell huggning. Det innebär högre kostnader, ökad olycksrisk och större påverkan på mark och vatten.
5. Mångfald kräver ljus, inte mörker.
Trakthyggesbruk skapar öppna miljöer som liknar naturliga störningar i boreala skogar, till exempel bränder. Många hotade arter är beroende av ljus, pionjärträd och variation – något blädningsskogar inte ger. Hyggesfria skogar blir mörka, täta och svårframkomliga.
6. Omställningen är lång – och oftast olämplig.
Att byta från trakthyggesbruk till blädningsbruk tar 100–150 år. Flera generationer skogsägare skulle tvingas följa ett system som varken passar deras marker, mål eller ekonomi.
Svenskt skogsbruk är redan hårt reglerat, miljöanpassat och internationellt föredömligt. Vi behöver fortsatt ett aktivt, ansvarsfullt och produktivt skogsbruk som binder kol, ger råvara och skapar framtidstro. Att ersätta fungerande brukande med ett ideologiskt drivet hyggesfritt ideal vore oansvarigt – för klimatet, ekonomin och människorna som lever av skogen.
Vill man pröva hyggesfritt i liten skala står det förstås fritt – men vill vi värna både skogen och människorna som lever av den – måste vi fortsätta på den sunda trakthyggesvägen som förenar natur, produktion och framtidstro.
Skydda Skogen behöver kort sagt sluta jaga sagovärldar ovan huvudet på de som lever och är beroende av en fungerande verklighet.
Carl-Wiktor Svensson (KD)
Regionråd Kalmar län
Före detta ledamot i Miljömålsberedningen
