Certifiering har i praktiken gjort min skog värdelös

Enligt Skogsvårdslagen (SVL§1) ska målen för skogsägarnas förvaltning av sina skogar vara både ”uthålligt god avkastning” och att ”den biologiska mångfalden behålls”. Dessutom ska hänsyn tas även till andra allmänna intressen”.

För att främja målet ”biologisk mångfald” har Skogsstyrelsen inventerat naturvärdena i skogarna.

På min egendom, Erstavik i Nacka kommun omfattande cirka 1 500 hektar produktiv skogsmark har cirka 122 hektar klassats som nyckelbiotoper och cirka 49 hektar som ”områden med naturvärden”. Mitt företags för naturvård viktiga mark uppgår således till sammanlagt drygt 11 procent av den produktiva skogsmarken. Det motsvarar arealen för cirka tio års slutavverkningar.

Eftersom naturvårdsmarken är slutavverkningsmogen skog är dess värde en avsevärt större del av hela min skogsmarks värde än vad som motsvarar dess andel av hela arealen produktiv skogsmark.

Klassificeringen har gjorts av Skogsstyrelsen utan att den redovisat någon utredning om det ekonomiska värdet av de skyddsvärda skogsbestånden.

Det överlåts således åt mig som skogsägare, att i varje enskilt fall när jag planerar en avverkning, bedöma om ”uthålligt god avkastning”, ”den biologiska mångfalden” eller ”andra allmänna intressen” skall prioriteras om målen kolliderar. Vilket de normalt gör – mer eller mindre.

Att jag själv får bedöma vad som ska avverkas är bra. Men om jag gör bedömningen att målen för skogsbruket gagnas bäst av att jag avverkar i ett för naturvården intressant bestånd blir det problem. Detta trots att Skogsstyrelsen inte funnit anledning att förbjuda avverkningen när man bekräftade min anmälan om den planerade föryngringsavverkningen.

Problemen beror på certifieringen av entreprenörer och virkesköpare

Min skog har i praktiken blivit värdelös trots att det inte finns något legalt hinder mot att avverka den.

Min fråga är nu om certifieringen verkligen skall behöva få så drastiska konsekvenser för skogsbruket. Är det verkligen rimligt?

PEFC uppger för sin del att man – under vissa förutsättningar - accepterar att de nyckelbiotoper vars areal överstiger 5 procent av den produktiva arealen avverkas.

FSC verkar dock för sin del inte ha någon motsvarande begränsning. FSC förbjuder avverkning av all skog som har värde för naturvården oavsett hur stor del av företagets skogsmark som naturvårdsmarken utgör.

Sammanfattningsvis kan konstateras att det i rådande läge finns ett stort behov av att LRF redovisar för sina medlemmar hur skogsbruket och virkesmarknaden faktiskt fungerar och hur den bör fungera med hänsyn till bestämmelserna för certifiering och till reglerna i skogsvårdslagen om ”god avkastning”, ”den biologiska mångfalden” och ”andra allmänna intressen”.

Avser LRF att göra det?

undefined