Lokalt belägna vattensamlingar är avgörande för en framgångsrik brandbekämpning. Regeringen måste nu ge anvisningar om hur frågorna kring vattenkraften ska hanteras, om vattendammarna ska bli kvar, skriver debattörerna.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Denna varma sommar har flera svåra skogsbränder härjat i Sverige och det verkar inte vara slut än.
Stora insatser har gjorts av utländska specialplan och helikoptrar för att luftbomba bränderna och vatten har hämtats från närbelägna sjöar och dammar. Utan dessa möjligheter hade det nästan varit omöjligt att få hejd på bränderna och mångfalt större värden hade gått till spillo.
Lokalt belägna vattensamlingar är avgörande för framgångsrik brandbekämpning och kan vara helt avgörande för att rädda strandnära bebyggelse. Dammar och sjöar utgör även effektiva gränslinjer för brändernas utbredning.
Enligt en utredning från SMHI finns över 10 000 vattendammar i vårt land, men antalet minskar.
Anledningen är en ny tolkning av tillståndsbegreppet för dammar och kraftverk i Miljöbalken efter ett domstolsutslag 2012. Det har medfört att vissa länsstyrelser och Kammarkollegiet har begärt att tillstånden ska prövas enligt Miljöbalken från 1999, trots att äldre tillstånd finns. Även domstolarna har i många fall följt denna tolkning.
Ett nytt tillstånd enligt Miljöbalken är en mycket komplicerad och dyrbar process, utgången är dessutom oviss. Det är företrädesvis ägare av små vattenkraftverk som är målet för länsstyrelserna och eftersom dessa vanligen inte är resursstarka kan konkurs vara enda utvägen.
Men varför är vissa länsstyrelser så ivriga att få bort dammar? Man hänvisar diffust till att dammar skadar den biologiska mångfalden samt att fisk och annan fauna behöver vandra, något som anlagda dammar ofta förhindrar.
Varje vattendrag är unikt och varje del av ett vattendrag har vanligen olika biologisk sammansättning. Om man ska komma fram till ett beslut om en vandringsväg förbi en damm måste en kartläggning av faunan och dess behov av vandring först genomföras.
Behövs vandring för att vidmakthålla eller utveckla den befintliga faunan? Finns lämpliga lekplatser uppströms? Blir uppströmsvandrande fauna utkonkurrerad av befintlig fauna, eller motsatsen att den slår ut befintlig fauna.
Hittills gjorda vandringspassager har enbart i liten utsträckning följts upp och man vet därför inte vilket resultat miljonerna i nedlagda kostnader har gett.
Politikerna har uppmärksammat dessa problem och gett regeringen uppdraget att ta fram en proposition som skapar ett tydligare regelverk, som tar hänsyn till fler samhällsaspekter för vattenkraftverk och dammar. Ett nytt lagförslag klubbades i riksdagen den 13 juni och regelverket ska träda i kraft vid årsskiftet.
Om det nya regelverket ska ge avsedd effekt måste regeringen i sina instruktioner till myndigheter och länsstyrelser ge klara anvisningar om hur man ska hantera frågorna kring vattenkraften så att hänsyn tas till all samhälls- och klimatnytta och den politiska överenskommelsen inte riskeras.
En del av denna överenskommelse är att 2040 ska 100 procent av Sveriges elförsörjning komma från förnybara energikällor och drygt 40 procent av elproduktionen, kärnkraften, ska därför ersättas av förnybar elproduktion. Vattenkraften måste då öka sitt bidrag, inte minst för att balansera den ökande sol- och vindkraften.
Christer Söderberg
Sveriges Energiföreningars Riksorganisation, SERO
Anders Jarl
Smålands Vattenkraftförening
Christer Hedberg
Värmland-Dalslands Vattenkraftförening
Magnus Edvinsson
Alsteråns Vattenkraftförening
