”Varenda åkerlapp är viktig”

När Land Lantbruk intervjuar Karin Olsson på telefon en morgon i början av juni ägnar hon sig parallellt åt redskapsreparation ute i fält. Ljudet från en hylsnyckel knirrar i bakgrunden. Tidigare på morgonen har hon hunnit lasta slaktdjur.

– Han jobbar heltid borta som varuhuschef på familjeföretaget Börjes varuhus i Tingsryd, det innebär ungefär lika mycket arbete som att vara bonde. De dagar han är ledig eller jag har väldigt mycket att göra hjälper han till på gården. I morse var han till exempel med och lastade slaktdjuren klockan sex och hann sedan till sitt jobb halv åtta.

– Vi försöker hela tiden att utvecklas och komma framåt. Jag är uppvuxen på en gård med grisproduktion och fick lära mig att vill man något får man jobba hårt för att uppnå det. Jobbet ska vara roligt och bra men man måste ta i lite också. Hade det varit lätt hade alla varit lantbrukare. Jag och Niklas sporrar varandra och så gäller det att ha tydliga mål.

– Under tre år efter 2015 då vi köpte gården anpassade vi den i befintliga byggnader, hela tiden med full produktion. 2020 byggde vi en ny dikoladugård där vi nu har 150 kalvande kor. 2024 byggde vi ett nytt ungdjursstall med 250 platser och investerade i en stationär mixer, vilken sparar mycket jobb. Det är överkomligt ekonomiskt, man behöver inte bygga 1 000 platser.

– Människor kommer alltid att behöva äta. Det har varit tufft emellanåt. Samtidigt tycker jag att människor bättre och bättre förstår värdet av det vi producerar. I butik väljer konsumenten nästan alltid svenskt kött, det är i restaurangsektorn som vi har svårt att hänga med. Vi har ett lönsamt företag som vi är nöjda med men det bygger på att jag och Niklas jobbar många timmar som vi kanske får betalt för den dagen vi slutar.

– Jag är beroende av att kunna köpa kalv och det är ett jättebekymmer att många små producenter lägger av. Alla små som kanske har tio dikor är viktiga för att det totalt sett ska finnas kalvar i landet. Visst kan det vara svårt att få produktion i den skalan rationell med möjlighet att investera men jag tror att man måste vara öppen för lösningar. Vår ladugård har kostat cirka 20 000 kronor per dikoplats, det är ungefär vad vår ekonomi tål. Det är inte en mjölkkoladugård man bygger om man har nötköttsproduktion, det blir för dyrt.

– I vår bransch värnar vi väldigt mycket om äganderätten och det gör jag också. Dock, tycker jag, är det jätteviktigt att åkermarken inte bebyggs. Vi arrenderar mark av omkring 35 markägare, från någon enstaka hektar till ungefär 150 hektar. För oss och andra lantbrukare i dessa bygder är varenda åkerlapp viktig, det är som dikoproducenterna med tio dikor – om de försvinner blir det till sist en betydande mängd. Vi lånar åkermarken av våra barn och den kan inte återskapas. Arrendena är viktiga för svensk livsmedelsförsörjning för alla lantbrukare kan inte köpa gårdarna de driver. Hårt arbetande arrendatorer spelar en central roll.

– Vi ska skruva på produktionen en del och jag ser nu möjlighet att förbättra resultatet ytterligare. Bland annat ska vi jobba mer med vaccinering, väga lite bättre och optimera fodret. Sedan har jag en dröm om att bygga ett karantänstall. Det är viktigt att hitta en balans som människa mitt i alltihop och kanske kunna ta ut tid för fritidsintressen. I mitt fall är hästar den stora passionen.