Det kommer att bli brist på klövvårdare, då många snart går i pension. Rebecca Torstensson är därför en av dem som räknar med att få jobb. I vår är hon färdig med sin utbildning som klövvårdare och hon har redan startat en egen firma.
Det finns ett stort behov av klövvårdare, särskilt i norra Sverige är bristen påtaglig. Och behovet lär bli större då många klövvårdare väntas gå i pension de närmaste åren.
På Bys, Biologiska yrkeshögskolan i Skara, finns landets första och enda längre klövvårdareutbildning där eleverna under två terminer får varva teori med praktik. Under 20 veckor har man teorikurser och resten av tiden praktiserar eleverna hos verksamma klövvårdare.
– Det är en jättebra utbildning. En vecka i månaden har jag haft teori på skolan i Skara och så har jag haft hemmastudier. Det är väldigt skönt med mycket praktik, det är då man lär sig, säger Rebecca Torstensson, 25, från Skarmansmåla i Kronoberg.
Hon fick upp ögonen för klövvård då hon fick jobb på en mjölkgård efter att ha gått ut naturbruksgymnasiet. Via sin arbetsgivare fick hon gå klövkurser och uppmanades att söka utbildningen till klövvårdare.
I vår blir hon klar med sina studier, men redan i februari startade hon en firma som ska bli hennes framtida försörjning.
– Jag kommer att jobba upp den under 5-10 år samtidigt som jag jobbar på mjölkgård, berättar hon.
En klövvårdare hinner normalt att verka 60-70 kor på en dag.
– Men man kan hinna 120, allt beror på vilken status besättningen har på sina klövar, säger Rebecca Torstensson.
Jobbet som klövvårdare kan bitvis vara tungt, det frestar på både nacke och axlar. Men Rebecca Torstensson tycker att det är ett av lantbrukets viktigaste jobb, både av omsorg för djuren och för lönsamheten, särskilt för stora besättningar i lösdrift.
