Som det var tänkt skulle enbart de som använder soja få ersättning för den merkostnad det innebär att svenska producenter måste använda icke genmodifierad soja. Det hade premierat lantbrukare som använder mycket soja i fodret. De som lyckats ersätta sojan med inhemska proteinfodermedel - som ju inte heller är genmodifierade - hade blivit förlorare. Risken är uppenbar att det här hade fått sojaanvändningen att stiga på svenska mjölkgårdar, och det är knappast önskvärt. Trenden de senaste åren har ju i stället varit - bland annat inom Lantmännens produktion av färdigfoder - att innehållet av soja stadigt minskat. Detta har varit en tydlig ambition.
Beslutet om den nya ersättningsmodellen var dåligt genomarbetat. Visserligen har Arla enligt uppgift sammanträffat med representanter för någon/några foderfirmor innan beslutet togs, men man tycks inte ha lyssnat till deras invändningar. Och det var foderföretagen som skulle rapportera in uppgifterna till Arla om enskilda bönders sojaförbrukning.
– Det hade aldrig fungerat att genomföra, säger en representant för ett av landets foderföretag.
Hade någon av de stora fodertillverkarna ändå accepterat att hjälpa Arla med rapporteringen skulle givetvis de andra, mindre, tvingats följa med. Annars skulle de löpa risken att tappa kunder. Nu stod foderföretagen enade, vilket var bra. När man nu ska arbeta fram en annan modell för gmo-ersättning borde det vara en som inte driver ökad sojaanvändning.